En Okänd Dams Blogg

Det går lite trögt med min utbildning till radioamatör. Ändå förstår jag tjusningen med radioanropen. QUQ är min favorit. Det betyder Skall jag, om möjligt med intermittent ljus, rikta min strålkastare vertikalt mot ett moln, och om jag ser eller hör Ert luftfartyg, därefter rikta ljusstrålen mot vindriktningen och mot vattnet (eller marken) för att underlätta Er nedgång på vattnet (eller Er landning)? Det måste vara oerhört praktiskt att slippa dra hela ramsan varje gång man ska försöka få ner ett plan.
På bussen hem funderar jag på om man skulle kunna använda något liknande på teatern. Man kan t.ex. komma överens om att H2B betyder hela Hamlets monolog. Jag är svag för det minimalistiska.

Prinsen är mer entusiastisk. I morse kom han ner i sin grönrutiga pyjamas med sin nya radioutrustning i handen. (Hade han sovit med den?) Den är inte större än en knubbig mobiltelefon och man kan använda den som en knastrig radio också. Så fort någon radioamatör anropar så bryts sändningen. Men det är sällan det händer. Det verkar inte finnas många radioamatörer kvar i Göteborgstrakten. Man kan använda apparaten som en ficklampa också. Prinsen lyser stolt in i ett mörkt hörn där vi förvarar äldre religiös litteratur. Bra! Nu har vi både radio och ficklampa.
Ibland blir det alldeles tyst. Då hittar jag Prinsen nere i källaren. Han står framför elmätaren och njuter av hur långsamt den rör sig nu när han stängt av värmen.

Jag behövde fler kontokortsrullar så jag frågade arbetskamrat Snälla A om det fanns.
”Dom ska finnas där dom är”, sa Snälla A bestämt. Ja det är ju klart! Om det är någonstans dom finns så är det ju där dom är.

Jag kom att tänka på min moster I som jobbade på varuhuset Metz i Göteborg på 50-talet. En väldigt jobbig kund frågade och frågade. Till slut tappade min mosters kollega tålamodet och skrek ”Det vi har, det finns!”
“På så sätt”, sa kunden.

Sedan kröp Damen huttrande ner mellan sina kalla lakan. Prinsen har stängt av värmen på slottet.
”Fuck or freeze”, säger han obarmhärtigt.

Jaha. Så ska man bli radioamatör. Tycker Prinsen. Så vi kan hålla kontakt om vi kommer ifrån varandra på Öland i sommar och mobilerna inte fungerar. Han har förberett allt. Kollat upp priser på nätet och tryckt upp övningsprov i Ellära och radioteknik och Reglemente och trafikmetoder. Jag är tveksam, men samtidigt är det ju så kul att räkna på kretsar! Lite som sudoku.

Vi har tryckt upp små övningskort som jag ska plasta in och ha med mig på bussen. Så jag kan öva på Helge Erik Johan och andra roliga saker som vi radioamatörer säger. Som QSY (Gå över till annan frekvens). Jag funderar på om man kan använda anropen i sexuella sammanhang så det blir lite roligare. T.ex. QRO (öka sändareffekten) eller QRS (minska sändningshastigheten). Prinsen pussar mig i nacken och frågar “QRK?” (Vilken uppfattbarhet har mina signaler?) Jag svarar med att skrika “QRV!” (Jag är redo!)

Ibland kommer det kunder till affären och frågar “Har ni pengar?”
Och eftersom det är en leksaksaffär så förstår jag naturligtvis att det är leksakspengar de menar.
“Ja, dom finns i kassan” svarar jag. Och kunderna förstår förstås att pengarna hänger på väggen bakom kassan. Men varje gång känns dialogen så konstig.
“Har ni pengar?”
“Ja, i kassan.”

Snälla A på jobbet talade lyriskt om den vackra fågensången utomhus. Det känns att vi går mot vår.
“Det är bara för att dom är kåta”, sa chefen.
Så var det förstört.

Egentligen var det rätt mysigt idag när jag pulsade ut i vår trädgård. Det är sällan vi har så mycket snö. Men ändå… Den här ljuvliga bilden är från vår semester i Lidköping förra året. 52.9 grader ute och 29,4 inne. Jag längtar till sommaren!

Ibland känns det så konstigt. Som om det verkligen finns ett kollektivt medvetande. Jag läste Howdy Sailors utmärkta blogg. Läs den gärna. Hon har varit på bio och sett Avatar med sin familj. Jag har inte sett den själv, men den är säkert bra.

Efteråt kom hennes man på var han sett något liknande förut. Han letade upp ett seriealbum från 1974 där Tarzan kämpar mot den blå svansstammen.

Jag är ledsen Howdy Sailor att jag knycker så mycket från dig, men jag kan inte låta bli. För då gick det upp ett ljus för mig. Det är alltså blå varelser som rider på dinosaurier det handlar om! Det har jag ju också sett!
Jag sprang och hämtade Kalle Anka Nr 9 1998. Ingen har väl glömt Gnurr-folkets kamp mot Tetanus den Tjurige? (Tyvärr vet jag inte hur det gick eftersom jag inte har Kalle Anka Nr 10 1998.)

Jag tror jag hoppar över Avatar. Det är ju bara gammal skåpmat.

Ja, Raggoparden. Vad ska man säga. Blåslagen och illamående. Nu har vi öppnat en flaska vin också. Det kan ju sluta hur dåligt som helst.

Det kändes lite trögt på jobbet idag så jag sprang och köpte - i min godhet - en jättepåse smågott. Men Snälla A hade just beslutat sig för att ”hålla igen” och Effektiva A måste banta 4 kilo för att komma ner till en speciell viktklass när hon ska tävla i något har glömt vad. Chefen kom från tandläkaren där han plågats i två timmar och ville bara vara ifred på kontoret. Charmige C tänkte börja träna, men jag fick ändå i honom tre bitar eftersom han ”behöver något som han kan omvandla till muskler”. Han är så lättlurad. Sedan fick jag äta upp resten själv. Nu mår jag som man förtjänar att må efter en jättepåse smågott.

Vi har slutat spela teater nu. Prinsen blev sur för att Damen lade beslag på huvudrollen. Damen å sin sida tyckte hennes roll var alldeles för krävande.

Men jag tycker om mina blåmärken och jag har försökt fånga dem på bild. Det är riktigt härligt att se hur den blå fläcken under ögat blir större och mer blå dag för dag medan kinden blir allt grönare. Stolt går jag runt i affären och visar upp mig. Jag bara väntar på att någon, lite försynt, ska sticka till mig ett visitkort med adressen till ett kvinnohus.