Små tankar efter julen

24 januari, 2012

Jag borde kanske bearbeta julen lite och sedan försöka gå vidare. Man blir lite konstig av juljäktet, det tycker arbetskamrat Snälla A också. Vi klarar inte att läsa romaner, det får bli veckotidningar istället. Det är knappt jag klarar av en veckotidningsnovell, men de är ofta så konstiga. Jag har försökt ta mig igenom boken Delhis vackraste händer sedan långt före jul.

Man får så konstiga funderingar. Chefen tar en näve av Duktiga A:s smågodis och jag tänker: Men vänta nu. Han skulle ju bara äta sådant som växer ovan jord och inget som växer under. Var växer lakrits och hallonbåtar?

Duktiga A själv smyger runt med en CD-spelare och försöker spela julmusik. Annan personal stänger av den så fort de kommer åt. Duktiga A är nog den enda som älskar julen.

Claes Malmberg kommer in och sneglar lite på barnfilmerna. “Jag är också känd!” tänker jag stolt. Jag har en blogg med 4-5 läsare. 3? Mia Skäringer tittar in. Jag pratar med hennes dotter, de är väldigt lika. Mia ser alltid lite ledsen ut men jag gillar henne jättemycket. En gång köpte hon det sista exemplaret av en utgående Legoprodukt. Sådant glömmer man aldrig.

En kund ringer och pratar med Duktiga A. Hon vill lägga undan tre stora Legokartonger. Hennes man ska komma från Belgien direkt till oss och köpa ut dem. “Normalt gör vi inte så”, säger Duktiga A. I värsta fall kommer inte kunderna och då står vi där med stora, dyra saker som är svåra att sälja efter jul. Men hon gör i alla fall ett undantag.

Sedan ringer kunden och berättar att hennes man hittat Legokartongerna i Belgien. “Förstår du nu att vi inte vill lägga undan”, säger Duktiga A. Det förstår kunden.

På kvällen kommer kunden in i affären och vill prata med Duktiga A. Hon har med sig Belgisk choklad som Duktiga A får för att hon “inte ska tappa tron på mänskligheten.” Den var gudomligt god! Jag hoppas den har vuxit ovan jord.

Chefens Dotter sitter i personalrummet och frågar sin pappa om hon kan få en häst i julklapp. Fast hon är över 20 och har nog förstått att hon aldrig kommer att få en. “Du skulle ha en hästbonde”, säger Chefen. Javisst! Bonde söker fru nästa år! Men det vill hon inte. Hon vill särskilt inte ha hästbonden som var med i programmet i år, för han var sliskig och så har han dålig ekonomi. “Jag släpper av sig på Skaraslätten, så kan du gå runt och kolla in bönderna”, säger Chefen. “Du älskar verkligen mig, va?” säger Chefens Dotter.

Jag berättar om en rolig dröm jag haft. “Drömmer du så roligt?” säger Duktiga A. “Jag drömmer att jag beställer 144 transformers och så kommer det bara 72.”

Snälla A försöker sälja dockvagnar. En kund är intresserad av en vagn som är slut i affären men kanske finns på lagret. Hon springer ner och tittar. När hon kommer upp fortsätter hon prata om vagnens fördelar. “Det var värst vad han var ointresserad”, tänker hon surt medan hon pratar. Sedan inser hon att hon pratar med fel kund.

Jag säljer en dvd-film till en liten flicka och frågar om jag ska plombera den.
“Plombera?” säger flickan.
“Ja, i så fall sätter jag plast runt den så du kan byta den sedan.”
Hon tittar oförstående på mig.
“Mot vaddå!?” säger hon.
Inte vet jag.

Snälla A visar hur ful hud hon har fått på armen när hon klämmer ihop den mellan två fingrar. “Det har ju jag med!” ropar jag och klämmer på min hud. Så står vi där och klämmer på olika ställen och tittar hur fult det blir. Det är roligt att vara i klimakteriet tillsammans med en kompis.

En liten pojke köper ett Chuggingtontåg. “Nu har jag ännu flera mångare!” säger han glatt.
“Lägg det i påsen nu så den inte försvinner”, säger hans pappa.
“Men om påsen försvinner, då försvinner ju allt!” säger pojken.

Duktiga A springer runt med en penna i handen som hon inte känner igen. “Nu har jag sprungit runt med en penna i handen i en timma”, säger hon, “och jag har ingen aning om var den kommer ifrån.” Det är ok så länge det bara är en penna, men när hon börjar springa runt med en blodig yxa som hon inte vet var den kommer ifrån måste vi ingripa, tänker jag.

Chefen tittar på oss, nästan med ömhet. “Mina krigare”, säger han. Så det är så han ser oss. Hans lilla armé. Hans lilla leksaksarmé.
Annars går han mest runt och är sur, det säger han själv. Han funderar på hur han kommer att bli som gammal. Vad är det med den gamle mannen, kommer folk att säga. Han slår barn! Någon vet svaret:
“Han var l-e-k-s-a-k-s-h-a-n-d-l-a-r-e!” Då förstår dom.

“Titta vilken förbättring det blev!” ropar Duktiga A. Hon har trätt en kartong över huvudet på Chefen. Ja, det blev mycket bättre.
Sedan sitter han i personalrummet och berättar att han sett ett reportage om stackars arbetare i Kina som tillverkar leksaker. Mycket att göra inför julen, mycket övertid. “Men vi då”, suckar han och gömmer huvudet i armarna.

Han frågar extraarbetare Lilla H hur gammal hon är. “18 år och oskuld”, säger hon blygt fast hon snart är 30. Chefens fru som också sitter vid bordet fäller någon kommentar om att det är verkligen inte vi, hon knuffar på mig och skrattar grovt. Men då känner jag att nej, jag är oskuld. Det kommer jag alltid att vara. Jämfört med andra.

Jag sätter mig på spårvagnen hem och strölyssnar på de andra passagerarna.
“Det blev alldeles vått och fuktigt mellan benen i sängen”, hör jag en flicka säga. Då lyssnar man ju lite extra.
“Hälften av äggsmeten hade åkt igenom”, fortsätter hon och så går hon och hennes kompisar av i Brunnsparken och jag får aldrig reda på varför hon hade äggsmet i sängen.

När jag kom hem hade Prinsen tagit fram granen. Den som snurrar och byter färg. Det låg t.o.m. små paket till mig under den. Fast vi hade sagt att vi inte skulle ha julklappar. Och så hade han - som han sa - briljerat med att griljera skinkan. Så åt vi vörtbröd med skinka och så var julen här igen.

Och redan på annandagen var det dags att gå till jobbet. Jag tyckte nog synd om mig själv och gnällde tills Chefen skickade hem mig lite tidigare när han tröttnade. Så var den julen över. Jävla jul.

Det var det. Nu blir det vår.

Lista

23 januari, 2012

Jag måste försöka komma igång med bloggen igen efter julen. Jag måste över huvud taget försöka komma igång. Tack och lov att det snart blir vår.
Jag tittade på Raggopardens sida och hittade en lista för lata bloggare som jag knycker. (Ibland försköker jag förresten kommentera på Raggopardens sida, men det lyckas aldrig. Antagligen har hon omdirigerat mina kommentarer direkt till papperskorten. Sluta genast med det!)

1. Var är din mobiltelefon? Ingen aning. Det vet jag nästan aldrig. Då försöker jag få Prinsen att ringa till den, själv kommer jag inte ihåg numret. Men då är alltid batterierna i min mobil slut så jag hittar den inte i alla fall.
2. Var är din andra hälft? Vid sin dator förstås.
3. Ditt hår? Har aldrig varit särskilt tjockt. Men jag är nöjd med färgen dock.
4. Din mamma? Var en underbar person som alla tyckte om. Kyrkan var överfull på hennes begravning, och runt kistan var det så många blommor så det mest såg ut som ett skämt. Jag kan lugnt säga att så kommer det inte att vara på min begravning.
5. Din pappa? Är en underbar person. Snart 80 och jobbar fortfarande. I helgen bjöd han på middag.
6. Det bästa du vet? Garn. Och att sitta i soffan med Prinsen och titta på TV och fika. Eller göra något annat i soffan med Prinsen. Eller åka iväg på en liten semester med Prinsen, kanske till Malmö över en helg.
7. Din dröm i natt? Jag drömde att jag åkte till min f.d. svärmor i Dalarna för att hälsa på hennes pudel, men hon hade bara en Geckoödla. Jag vaknade i alla fall med en varm känsla av att jag var välkommen, trots att jag skilt mig från hennes son.
8. Din dröm/ditt mål? Att komma igång!
9. Rummet du är i? Småblommigt 70-tal med träpanel och grön heltäckningsmatta! Jag är forfarande svag för heltäckningsmattor.
10. Din hobby? Garn. Och att skriva. Sudoku. Läsa.
11. Din skräck? Att få reda på att jag har en obotlig sjukdom innan jag hunnit komma igång!
12. Var vill du vara om sex år? Då har jag slutat jobba i leksaksaffären och startat något eget i mycket liten skala.
13. Var var du igår kväll? Med Prinsen i soffan. (Mazariner och Brysselkransar med rosa socker.)
14. Vad är du inte? Överdrivet social och pratig. Och inte pigg, ska snart lägga mig.
15. En sak du önskar dig? Inget särskilt faktiskt. Jag fick så mycket när jag fyllde 50 så det räcker länge.
16. Var växte du upp? Göteborg, Sandviken och Lerum.
17. Det senaste du gjorde? Såg på OCC.
18. Dina kläder? En stor varm gul tröja som mamma har stickat. Det känns gott.
19. Din tv? Är inte min tv, utan Prinsens. Det är därför jag måste se så mycket på Discovery-kanaler. Men man lär sig mycket också.
20. Ditt/dina husdjur? Gråsuggorna? De mår väl inte så bra efter Prinsen la ut myrgift.
21. Din dator? Fungerar så bra. Prinsen är ju systemadministratör så det är hans ansvar.
22. Ditt humör? För det mesta gott.
23. Saknar någon? Nej.
24. Din bil? Har haft 3; Äggul Passat, Blå Volvo och Svart Ford. Men nu har jag spårvagnar istället. Betydligt billigare!
25. Något du inte har på dig? Fina kläder. Jag har bara fula. Men sköna och varma. (När jag kommer igång ska jag sy.)
26. Favoritaffär? Leksaksaffären jag jobbar i såklart!
27. Din sommar? Är alltid underbar. Åh, vad jag längtar efter grönt! Och värmen!
28. Älskar någon? Ja.
29. Favoritfärg? En färg jag har fått för mig att jag skulle passa i, blå - med dragning åt grått och grönt. När jag hittar ett klädesplagg i den färgen ska jag köpa det, men det finns nog inte.
30. När skrattade du senast? Jag skrattar alltid gott på jobbet när Snälla A jobbar.
31. När grät du senast? Jag gråter sällan. Fast ibland kan det trilla en och annan tår. När jag tänker på mamma t.ex.

Fyra bonusbarn på en gång

29 december, 2011

Prinsen gav sitt barnbarn en Ken-docka i julklapp. Jag valde ut en som jag tyckte liknade Erik Saade. Barnbarnets storebror tycker om Erik Saade så jag tänkte att det är nog bra. Hon behövde verkligen en man i Barbiefamiljen som kan hjälpa Barbie att hämta och lämna på dagis.

“Dockan liknar Erik Saade, tycker du inte det?” frågade jag. Barnbarnet tittade allvarligt på dockan en stund och sa: “Det gör ingenting”.

Sedan skulle han tvättas i handfatet, särskilt fötterna. Och efter det var han klar att träffa Barbie och få fyra bonusbarn. Jag bäddade i alla fall ner honom skönt i sängen, stackars karl. I morgon börjar allvaret.

kenstackarn

Om 1Q84

22 december, 2011

Sladdertackan undrar vad jag tycker om 1Q84 och så här tycker jag:
Jag tycker om hans sätt att skriva och jag tycker om huvudpersonerna. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är något slags lugn över böckerna som tilltalar mig.

Däremot har jag nog lite svårt för det övernaturliga. “Luftpuppa”, vad är det för larvigt ord? Nu har jag bara kunnat ladda ner del 1 och 2 till min lilla e-bok-läsare. 3:an fanns inte. Jag får väl låna den på ett vanligt bibliotek. Så jag vet inte säkert vad jag tycker än. Det beror på hur han knyter ihop det på slutet.

Och så en sak till om den där otäcka kraften som kallas Little People.
“Vem har gjort dig så illa?”
“Det var Little People…”
Då tänker varje anställd i leksaksbutik på de här små figurerna:

littlepeople1

Så jag har nog lite svårt att ta den biten på tillräckligt stort allvar, tror jag.
Ska bli spännande att höra vad ni andra tyckte.

Present!

18 december, 2011

Vaknade och gick ner till köket och tog en tallrik och tekannan och började hälla för det är väl så man brukar göra eller hur var det nu?

tefrukost

Såg ett sms från underbart snälla Väninnan C och Sambo om att det fanns ett paket i brevlådan. Något som inte passade som e-bok. Så sant. En jättefin bok om yllebroderier som är så vackert!

present

Konstböcker, hantverksböcker, alla böcker med fina bilder i - dom passar ju faktiskt inte som e-böcker. Bra! Då finns det en framtid för pappersboken också.
Min vackra broderibok ska jag ha som plåster för själen när julstressen i affären känns övermäktig. Bara sex dagar kvar nu…

Om det sämsta med e-bok-läsaren är att den inte passar för konstböcker så är det bästa att man kan omvandla sina gamla dagböcker till en pdf-fil och köra in den i läsaren. Det blev en fil på 5′300 sidor. Som en jämförelse har bibeln 962 sidor. Fast jag har större textstorlek om jag ska vara ärlig. Min bok är i alla fall roligare.
Ett litet exempel:

10 november
Åt en massa kolor. Lakritskolor får man inte ont i tänderna av.  

11 november
Mamma ringde till tandläkaren. Jag får komma på onsdag kl. 12.

Migrän och Jul

10 december, 2011

Med huvudvärk och illamående gick jag till apoteket före jobbet för att köpa Eeze som jag inte testat förut. Magnecyl hjälpte inte. ”Vill du vara med i kundklubben”, sa expediten käckt. Jag tackade Ja eftersom jag var beredd att gå med i vilken klubb som helst bara jag kom därifrån innan jag kräktes. Då tog hon fram en blankett som jag skulle fylla i! Jag vet att jag skrev fel adress, Gatan istället för Vägen. Och sedan kom jag inte på vilket årtal det är. Jag chansade på 2012 och sprang iväg. Det blir inte alla rätt.

I personalrummet dukar arbetskamrat Vackre A från Utlandet upp sina rester från gårdagens middag; korv, köttbullar, skinka, rödbetssallad… Han har besök från Utlandet och ville bjuda på det svenskaste vi har. Vackre A älskar tomtelandskap. Han berättar hur han terroriserat personalen i Ullared tills dom fixade fram precis det landskapet han ville ha. När han var liten bodde han i Skövde, där fick man klä ut sig till tomte i skolan. Han beskriver hur tomtarna skulle dansa runt granen på uppvisningen.

Jag vet en annan man som kommer från Iran. Han är gift med en kvinna från Vietnam. De har döpt sina barn till de svenskaste namnen de kunde komma på och skaffat sig folkdräkter.

Själv kommer jag inte ens att äta julmat på julafton. Jag tror det blir invandrarna som bär det svenska kulturarvet vidare.

E-bokläsaren och Bibeln och annat trams

19 november, 2011

Den stora fördelen med en e-bokläsare upptäcker man när man äter frukost. I vanliga fall brukar jag ha en bok på bordet och då brukar sidorna fladdra lite fram och tillbaka. Då brukar jag lägga min sked på sidorna för att de ska ligga still. När jag sedan ska äta Corn Flakes blir det problem. Nu kan jag istället ta en grej (inköpt på loppmarknad i Paris) (fast man kan köpa dem i Alingsås också fast det vill jag inte veta) och sätta min läsplatta på den. Voilà! Perfekt lutning på e-bokläsaren och ingenting som far fram och tillbaka.

plattan

Jag laddar ner bok efter bok från biblioteket på nätet. Bl.a. håller jag på med Haruki Murakamis böcker 1Q84. Jag tycker om dem. “Jag känner igen mig i båda huvudpersonerna, både mannen Tengo och kvinnan Aomame”, berättar jag för Prinsen. Aomame dödar män och har sedan vild sex med främlingar för att lugna ner sig. Men det är kanske inte just det som jag känner igen mig i.

När jag var ute på nätet och laddade ner böcker råkade jag på Bibeln, så den åkte ner av bara farten. Det tar bara 2 sekunder! Kanske kommer jag faktiskt att läsa hela Bibeln. När jag läst ut en bok, läser jag några uppbyggande bibelord innan jag fortsätter med nästa bok. Än så länge har jag bara kommit till Noa. (Djuren gick förresten inte in i arken två och två. De bästa djuren fanns det sju par av.) Gud fann beghag i Noa. Han räddade honom och hans släkt och när vattnet sjunkit undan planterade Noa en vingård och sedan drack han sig dyngrak och blottade sin blygd för en av sina söner. När han nyktrat till blev han skitförbannad på sonen för vad han hade sett. Då får man väl skylla sig själv?? Jag borde verkligen gå en bibelkurs. Kanske blir det bättre när jag kommit till Nya Testamentet. Sedan ska jag läsa Koranen.

Dieter

18 november, 2011

Det är lustigt det där med bantning. När folk ska banta eller bara ”skärpa till sig” så funderar dom på vad dom ska äta. Det finns hur många dieter som helts att sätta sig in i. Det vore kanske bättre att inte tänka så mycket på mat över huvud taget. Fokusera på en hobby istället.

Chefen har förstått allt nu, säger han, för han har läst en artikel. Socker och salt är de stora bovarna, inte fett. Och man ska äta allt som växer ovan jord men ingenting av det som växer under.

Det strider mot en artikel som jag har läst. Där stod att medelhavsmat är jättebra och allra bäst är det för folk som bor runt medelhavet. Det ligger i deras gener. Vi med ursprung i Norden mår bäst av nordisk mat. Kålrot, palsternacka och morot.

Jag funderar på min mamma och mormor Annie och mormorsmor Ida och Johanna och Inger före dem. Hade inte de kaffekalas? Åt inte de prinsesstårta och sju sorters kakor. Jo, det tror jag bestämt att de gjorde på manglade handbroderade dukar. Då finns det i mina gener och tillhör således matvaror jag mår bra av att äta.

Dagens Metro

17 november, 2011

Jag satt i personalrummet och läste dagens Metro. Där ställs en fråga till Karriärpanelen; “Vad gör jag om chefen trycker ner mig?”
“Vad ska man göra?” undrade Chefen som satt bredvid. “Sparka sönder knäskålarna?”
Nej, tydligen skulle man prata med honom och förklara hur man känner. Jag kände själv hur mesigt det lät när jag sa det. Med min Chef får man nog arbeta lite mer offensivt. Jag ska komma ihåg det där med knäskålarna.

problemchef

Ekonomiska problem avslöjas lätt

29 oktober, 2011

Många som tittar på programmet Lyxfällan har uppmärksammat att kvinnan i familjen färgar håret under programmets gång. Men det är en annan sak som jag har tänkt på. Här är tre bilder från tre olika avsnitt:

image1

image2

image3

Ni ser väl ljusstakarna på väggarna? De finns med i hur många avsnitt som helst.
När jag ser en sådan hötter jag med näven och viftar lite med en vitlöksklyfta för säkerhets skull. “Vik hädan, djävulens redskap!” skriker jag. Ty har man fått en sådan på sin vägg är den ekonomiska katastrofen snart ett faktum.

Det blir lite pinsamt när man ser den i andra sammanhang. Som t.ex. när Yasmine från programmet True Talent öppnar dörren till sin lägenhet och alla kan se att hon har ekonomiska problem.

yasmine