I april läste jag i tidningarna att 1/5 av Sveriges invånare tycker att kvinnan får skylla sig själv när hon blir våldtagen om hon varit för utmanande klädd. Och det där har legat och irriterat i hjärnan i ett par månader nu. Jag tycker det borde vara så enkelt. Det är en våldtäkt om kvinnan inte är med på det – det är inte en våldtäkt om kvinnan är med på det (samma sak för killar naturligtvis).
Men ok. Om vi bestämmer oss för att det aldrig är en våldtäkt då kvinnan är utmanande klädd – hur blir det då? Exakt var går gränsen? Vid axelbandslöst? Vid för djup urringning? Hur djup? För kort kjol/klänning? Hur mycket för kort? Och tänk om kvinnan har för kort klänning men otroligt fula ben så resultatet blir direkt avtändande. Vad gäller då?
Man måste i alla fall ha undervisning i skolan så flickorna vet hur de ska klä sig utan att riskera att bli lovligt byte. Och klädaffärerna måste ta sitt ansvar. H&M kan ha en våldtäktshörna med skyll-dig-själv-kläder. Jag skulle själv aldrig våga mig till den hörnan, men jag skulle nog snegla med beundran på de tuffa tjejerna som stod där, vältränade med både självförsvarskurser och vapenlicens.
Och så funderade jag vidare på hur det skulle vara för poliser och domstolar. Det måste ingå någon form av klädkunskap i polisutbildningen. För tänkt när poliserna kommer till brottsplatsen och inte vet om det varit en våldtäkt eller inte.
Det kanske är en mörk kväll i början av hösten. Polisen har fått larm om att sexuellt umgänge ägt rum i utkanten av Slottskogen i Göteborg och ett par polisbilar har åkt dit. Offret påstår att det är en våldtäkt, medan den påstådda gärningsmannen hävdar att hon får skylla sig själv.
Polisinspektör Friis och polisaspiranterna Jocke och Sebastian var först på plats. Kommissarie Karlsson hade egentligen varit på väg hem till frun i Askim, men stannade ändå en stund för att se om han kunde hjälpa till.
Polisinspektör Friis var mycket kompetent, om än lite rigid. Han väckte stor munterhet på tillställningar när han sträckte fram handen och presenterade sig som: ”Friis, polis”.
I övrigt var han en ganska tråkig person, som den godmodige Kommissarie Karlsson vanligtvis brukade undvika.
Sebastian var en lovande ung aspirant, medan Jocke snabbt gjort sig illa omtyckt på polisstationen med sin besserwisser-attityd.
”Ok, grabbar. Här har vi en gräddvit axelbandslös chiffongklänning. Jag vet inte säkert eftersom klänningen är avsliten men det verkar som om den är ca 5 cm för kort. Det räknas alltså inte som våldtäkt, vi åker tillbaka till stationen.”
Polisinspektör Friis skrev några anteckningar i sitt block och stoppade tillbaka det i fickan.
”Vänta lite”, sa Polisaspirant Jocke och höll upp ett plagg i silke.
”Här ligger en underkjol med spelsvolang. Det gjorde klänningen gott och väl 5 cm längre!”
”Hur är det egentligen med chiffon?” undrade Kommaissarie Karlsson. ”Det är väl ok?”
Han vände sig till Jocke som var nyutbildad och har gått den senaste kursen i kvinnodräktskunskap.
”Chiffong är ok”, instämmer Jocke, ”bara det finns minst två lager tyg under. Och ordentliga underkläder, naturligtvis.”
Även om Jocke ofta blev lite irriterande så hade han visat sig vara oumbärlig på brottsplatser med sitt MVG i klädkunskap. Alla nya lagar och regler var jobbiga för de äldre att ta in.
Friis tittade på det påstådda offret.
”Hon har svarta underkläder”, konstaterade han.
”Med eller utan spets?” undrade Jocke.
”Spelar det någon roll?” undrade Kommissarie Karlsson.
”Spets anses göra underkläderna mer oskuldsfulla och är då en aning mindre sexuellt stimulerande.
”Står det också i kursboken?”
”Nej, det har jag själv konstaterat”, erkände Jocke.
”När du porrsurfat på nätet?” flinade Kommissarie Karlsson.
”Nej, Ellos-katalogen”, sa Jocke generat.
”Var står ni nu då?” undrade Kommaissarie Karlsson som gärna ville åka vidare hem till frun och kvällssmörgåsarna med korvpålägg.
”Kontrollera i första hand…” läste Jocke ur minnet från kursboken.
”…är det allmänna intrycket slampigt? Kanske inte. Klänningen har en visserligen ganska djup urringning, men kanske inte tillräckligt djup. Jag tycker den ser ut att vara med elegant än slampig.”
”Man ska aldrig förhasta sig”, sa Friis. ”Låt oss titta på materialet.”
Friis hade gått en fördjupningskurs i kvinnodräktskunskap när de nya lagarna kom 2008 och var inte helt ute och cyklade.
”Är vi säkra på att det är chiffong? Det kan ju vara organza.”
Kommissarie Karlsson suckade. Utan att han behövde fråga förklarade Jocke som gärna ville visa upp sina kunskaper:
”Organza är lite styvare, medan chiffon är väldigt mjukt. Organza följer alltså inte kroppen på samma följsamma sätt som chiffon och är då inte lika upphetsande. Vi måste också kontrollera vecken på klänningen, är de lagda eller bara rykade. På samma sätt följer vecken kroppen på ett annat sätt än rynkningar, som bara får klänningen att stå ut från kroppen utan att avslöja så mycket.”
”Jävla fjollutbildning”, muttrade Kommissarie Karlsson.
Polisaspirant Jocke knöt händerna men fortsatte ändå visa sig på styva linan: ”På samma sätt kan klädedräkten ändra intryck beroende på om tyget är vävt med tuskaft eller kypert. Det första är mer stelt, medan kypert är mer följsamt. Men kypert finns naturligtvis i en rad olika utföranden. Man bör alltid skilja mellan vanlig kypert – som i jeans – och korsad kypert som ger helt olika intryck”.
Kommissarie Karlsson började förstå varför hans kollegor fann Polisaspirant Jocke så irriterande och han var tvungen att gå en bit därifrån till Polisaspirant Sebastian som stod och samtalade med den påstådda gärningsmannen.
”Hur går det Sebbe?” frågade han. ”Har han erkänt sexuellt umgänge.”
”Jodå”, sa Sebastian.
”Ok, tar du rutinförhöret med flickan då”, sa Kommissarie Karlsson och räckte honom standardblankett 1A.
Sebbe gick över till flickan som satt halvklädd på en sten och huttrade.
”Första frågan”, sa han.
”Gick du ut i kväll:
1a) i avsikt att se slampig ut och bli våldtagen.
1b)…”
Längre hann han inte förrän flickan på nytt brast i gråt och Sebastian fick göra ett uppehåll i förhöret.
Polisispektör Friis och Jocke tycktes däremot komma riktigt bra överens. Friis var mycket intresserad av det senaste inom svensk lagstiftning.
”Hur är det egentligen med Goth Girls?” passade han på att fråga Jocke. ”Dom kan ju ha ganska korta kjolar, men är det egentligen sexuellt upphetsande? Med alla kängor och nitar och sånt, menar jag.”
”Dom anses vara upphetsande enbart för Goth Boys”, sa Jocke.
”Finns det verkligen Goth Boys?” undrade Friis.
”Jag vet inte”, erkände Jocke. ”Det är samma problem med Emo-tjejer. Det är väldigt förvirrande och inte helt utrett. Vi måste ha i åtanke att de som fattat 2008 års lagar var ganska gamla herrar. En fick visst avgå på ett tidigt stadium när han ville ha med korsett, söm bak på strumpbyxan, svinrygg och kilklack. Polisinspektören vet, sånt från andra världskriget, typ.
Armani, Chanel och Dior har gjort vad de kunnat för att ta sitt ansvar. 2009 gav dom ut en bok med rekommendationer som komplement. Men det är förstås bara rekommendationer, så lagstiftningen är fortfarande lite svag när det gäller de senare strömningarna.
Friis gick fram till flickan som hämtat sig en aning och bara snyftade lite.
”Sa du ’Nej!’” frågade han.
”Ja”, sa flickan.
”Bra”, sa Friis. ”Sa du ’Nej’ med eftertryck?”
”Ja”, sa flickan.
”Ok, hur många decibel?”
När flickan såg frågande ut suckade han och vände sig till Jocke.
”Det är det vanligaste felet unga flickor gör, dom tar inte med sig decibelmätare! Och hur ska vi sedan ha en jävla aning om det har varit en våldtäkt eller inte? Tänk alltid på det Jocke, ta med decibelmätare när du ska ut. Decibelmätare och kondom. Det kan fria dig från misstankar om våldtäkt.
Jocke nickade allvarligt.
Kommissarie Karlsson kom fram till dem och sa ”Vad har vi nu?”
”Vi är inte helt säkra på chiffongen, decibeltal saknas och vi måste skicka ut ett par killar för att ta vittnesuppgifter om hur hon uppträdde under kvällen.”
”Sebbe”, sa Kommissarie Karlsson. ”Samla ihop kläderna, även underkläderna och skicka dom på klädedräktsanalys. Kommer dom fram till att det kan ha varit en våldtäkt så får dom skicka kläderna vidare till tekniska sedan.
Han vände sig till flickan. ”Du kan gå nu. Men kom ihåg att du är naken, så om du blir våldtagen på vägen hem så räknas det definitivt inte som en våldtäkt.”
Men sedan veknade han och sa: ”Äh, hoppa in i bilen så kör jag dig hem.” Till lycka för den unga flickan var han en man av den gamla stammen som egentligen tyckte att en våldtäkt alltid var en våldtäkt.
På väg tillbaka till bilarna sa Kommissarie Karlsson
”Jag får väl säga åt frugan att alltid ta sin gamla vindtäta jacka från Ullared när hon ska ut.”
”Ja, om hon inte ska ut i Östersund”, sa Jocke.
Kommissarie Karlsson kände att han snabbt ville komma ifrån Polisaspirant Jocke, men behärskade sig och suckade:
”Östersund?”
”Ja, där har vi ju Roger Karlsson – Sveriges enda vindtäta jack-fetischist. Han har en egen hemsida och några anhängare utomlands. Men i Sverige har vi tydligen bara Roger Karlsson. Så om man bär vindtät jacka i Östersund får man skylla sig själv om man blir våldtagen av Rogen Karlsson. Medan om våldtäkten utförs av någon annan så gäller svensk brottslagsstiftning. Försäljningen av vindtäta jackor i Östersund har minskat drastiskt sedan kommunen gick ut med en varning, medan försäljningen av filtad ull har ökat. På något sätt måste dom ju hålla sig varma. Jag har hört att dom startat en utredning i Östersund om det existerar filtad ull-fetischism, men än så länge har dom inte hittat något.
Kommissarie Karlsson tog offret under armen och ledde henne snabbt till sin bil, lättad över att äntligen få komma därifrån.
Men Polisispektör Friis tyckte att ämnet fortfarande inte var uttömt.
”Burka?”
”Ja”, sa Jocke som gärna briljerade med sina kunskaper en stund till. ”En våldtäkt av en kvinna i burka är naturligtvis alltid en våldtäkt. Men sedan beror det ju på om hon målat tånaglarna eller inte. Det är som sagt alltid en våldtäkt, men straffskalan blir olika beroende på om tånaglarna var målade och hur mycket av vristerna hon visat.” Dom hoppade in i bilen och Sebbe började köra.
”Vänta lite nu”, sa Friis plötsligt. ”Var är den påstådda gärningsmannen?”
”Jag tog namn och telefon och lät honom gå”, sa Sebbe. ”Var det rätt?”
”Jo”, sa Friis tankfullt. ”Jag är fortfarande osäker på chiffongen, och flickan verkade ju över huvud taget lite vag så det blir nog inga påföljder för hans del. Till polisstationen alltså.”
Om jag någonsin börjar undervisa igen så måste jag naturligtvis ta mitt ansvar som textillärare.
”Flickor!” kommer jag att ropa. ”Inte klippa i den korsade kyperten. Den får pojkarna ha till sina shorts. Vad är det fröken Damen brukar säga?”
Lilla Lovisa räcker snällt upp handen.
”Alltid vaxduk, så är vi säkra på skolgården.”
”Just det, lilla Lovisa. Alltid vaxduk.”
Och med dessa visdomsord avslutar Damen sin blogg för den här gången och tar lite semester.
Bara det nu inte finns vaxduks-fetischister. Det är ju lite åt gummihållet. Måste verkligen kolla upp det innan jag börjar undervisa.
