En Okänd Dams Blogg

Sist Prinsen och jag var ute och gick med hans lilla barnbarn hamnade vi på en kyrkogård där vi satte oss och fikade en stund. Lillasyster var också med, men hon sover så mycket så hon räknas inte riktigt än.

Pojken tyckte det var roligt med alla bokstäverna på stenarna.
”Ska jag berätta vad det handlar om och vad ska jag i så fall säga”, funderade jag.
”Här ligger det döda människor under marken och ruttnar. De flesta har ruttnat färdigt, då är det bara skelett kvar.”
Jag lämnar den biten till hans föräldrar som är kristna och säkert kan säga det på ett finare sätt. Nu tror han att blommorna bara finns där för att dom är vackra att se på och stenarna har vi satt dit för att det är så roligt att hitta alla V och F och K.

Damen satt vid köksbordet och log lyckligt. Utanför lyste träden röda och dignade av äpplen.
Damen tar fram ett sugrör för att dricka jouice utan att rasera tänderna. Så har dom sagt på TV att man ska göra, så det ska nog stämma.

Sugrören från IKEA ligger i en trevlig påse som man kan öppna och försluta igen. Damen ser att hon redan har slitit upp ett hål i botten på påsen. Damen gömmer snabbt undan sugrören, för hon kan precis se Prinsens min framför sig när han får se hur Damen förstört den fiffiga återförslutningen.

Det är inte alls så att hon har dåligt samvete. Att öppna förpackningar i fel ände kan faktiskt rädda liv! Tänk bara på Hagge Geigert som råkade öppna en brevbomb i botten. Det räddade hans liv. Och där satt nazisterna och trodde att han alltid gjorde allting rätt! Ibland öppnar Damen sina brev i botten och tänker på Hagge och hur han tog ställning mot nazism och främlingsfientlighet.

Damen äter sitt ägg och funderar en stund på om hon borde starta en folkrörelse som protesterar mot främlingsfientlighet och visar solidaritet genom att öppna förpackningar i fel ände. Då skulle Prinsen allt få se. Men sedan kommer Damen på att i så fall vore det lätt för nazisterna att lägga brevbomberna på fel håll, så det är ingen bra idé.

Damen bredde en smörgås och övergick till att tänka på gårdagen. Då satt Damen i en stor stol, bekvämt tillbakalutad. En ung vacker kvinna satt jämte henne och ropade glatt ut sina direktiv till en assistent.
”Jag behöver en extra large”, skrek hon. ”Den längsta!” Och assistenten for runt för att hitta det största och längsta den lilla lokalen kunde erbjuda.
Damen log. Hade hon nu varit man och i ett helt annat sammanhang, så hade hon varit oerhört stolt. Nu satt hon i en tandläkarstol och det där med extra large gällde antingen en borr eller hemska pinnar att köra ända ner i roten eftersom det var en rotfyllning det gällde. Damen log inte längre. Men det var skönt att få det gjort. De sista dagarna hade Damen svävat runt i en Magnecyldimma, men inte ens det hjälpte. Hela ansiktshalvan värkte. Särskilt ont gjorde det i örat! Kan man dö av tandvärk? undrade Damen. Hon Googlade på ”Kvinna dog av tandvärk”, ”Döden befriade henne från smärtan”, ”Kvinna plötsligt död. Vi anade ingenting, Prinsen 53”…
Men hon hittade ingenting och idag – tisdag morgon – vaknade hon utan smärta! Och Gud har fixat en riktigt mörk mysdag med mycket regn. Damen har tagit på sig myskläder och tänker att det blir nog en dag framför TV-n. Hon plockar undan frukosten och tittar bekymrat in i kylskåpet. Där ligger Prinsens Remi-kex som Damen inte får röra. Och det här…

… är Damens. Det är inte direkt mat utan symboliserar mer en desperat 47-årig kvinnas jakt på sötsaker. Osötade mördegsknyten med fruktfyllning. Skitäckligt är det. Damen går igenom en period utan socker igen. Det går hur lätt som helst när man har tandvärk, men idag börjar det kännas svårt.

Till Gubben vill jag säga att vi har inte märkt av någon nedgång i Prinsens förmåga än, men skulle den dagen komma… så ska jag vila mig. Och inte fan ska jag byta till en yngre som Raggoparden föreslår. Lite lugnt och skönt kan man väl få ha på sin ålderdom.

Idag ringde jag min vanliga tandläkare för att berätta vad som hänt och att jag behöver en rotfyllning. Jag pratade med sköterskan (hans fru) som berättade att han fått en hjärtinfarkt! Då kändes min onda tand ganska oviktig. Men i alla fall måste jag ragga upp en ny tandläkare någonstans. Tråkigt. Jag har gått så länge hos den här tandläkaren, pappa också. Det är trevligt med en familjetandläkare.

På något sätt kommer jag nästan alltid in på sex när jag bloggar. Idag t.ex. åkte jag till Tandläkarakuten för min onda tand. Tack ni som föreslog det! Det gick inte bra. När jag kommer till min vanliga tandläkare igen måste jag rotfylla, och det har jag aldrig gjort förut! När jag satt i väntrummet läste jag i alla fall en tidning, tror det var Cosmopolitan. Där stod det om den nya mirakelkrämen Skin Science som innehåller spermine, en antioxidand som – förstås det hörs ju på namnet – finns i sperma. Man kan ha den till att förhindra att fiskolja härsknar också, ifall man har det problemet. Den är säkert dyr, men utan att ens behöva fråga är jag övertygad om att Prinsen erbjuder sin alldeles gratis.

Sedan gick jag ut på nätet för att läsa om hur en rotfyllning går till. Jag hittade en bra sida och på den lilla länklistan till vänster fanns en länk som hette Kvinnlig sexualitet. Den måste man ju bara klicka på, tänk om det är något man har missat i 47 år. Och där stod det att klimakteriet har mindre negativ inverkan på sexlusten än man tidigare trott. Så bra. Man behöver mer forskning om detta, stod det. Framför allt behövs mer undersökningar om män som lever tillsammans med kvinnor i klimakteriet.
”Kvinnor som går in i klimakteriet lever ofta tillsammans med män i samma ålder – män som inte sällan drabbas av en nedgång i sin sexuella funktion.”
Aha! Det var där problemet låg!

Nästa dag får jag lust att brodera korsstygn.
”Vill du hellre vara ett korsstygnsbroderi än en pärlplatta?” frågar jag Prinsen.
”Ja”, svarar Prinsen.
Genom åren har han utvecklat en stor förmåga att alltid svara rätt i syfte att få maximal mängd sex. Detta genomsyrar allt han gör. I går t.ex. bakade han en äppelkaka efter ett nytt recept.
Och när Damen satt där med magen varm av kanel och söt vaniljsås sa han:
”Vi har alldeles för lite sex i detta hem.”
”Ja”, suckade Damen lyckligt. ”Alldeles för lite sex.”
Nästa dag bakade Prinsen två äpplepajer.

Så har jag haft en ledig helg - två hela dagar! - och vad har jag gjort?
Det finns så mycket jag borde, bl.a. skriva till väninnan C som säkert tror att jag är sur på henne. (Det är jag INTE! Jag är lat, men mail kommer!)
Min duktiga styvdotter håller på att skriva en miniroman till en tävling fast hon har två småbarn och vad har jag gjort? Jag har gjort pärlplattor!

Å andra sidan blev jag ganska nöjd med Prinsen som pärlplatta. Jag fick lägga ut den på bloggen sa han.

Raggoparden skriver att hon ska rensa bland sina länkar. Det ska jag också göra. Det finns en del jag aldrig besöker och en del skriver så sällan och så har jag upptäckt en del andra som är helt underbara.
Papa Bear t.ex. har inte skrivit på länge, men honom vägrar jag ta bort för han är så snygg. Och så dyker han ju upp då och då med mer text än man orkar med. Bra att han gör uppehåll ibland så man hinner läsa igenom det.
Titta här: En lång sugande blick in i kameran och så det lilla småleendet i mungipan. Det kan inte bli fel.

Jag älskar ju min Prins och tycker han är det vackraste som finns, men jag skulle vilja ha en lika bra bild på honom. Jag försöker arrangera honom över ett bord. ”Stirra!” uppmanar jag, och Prinsen stirrar snällt in i kameran. ”Mungipan UPP!!” skriker jag. Ena mungipan åker försiktigt uppåt. Visst blev det bra?

Idag har vi hälsat på Prinsens två barnbarn. Hela familjen var hemma förutom pappan.
“Var är pappa då?” frågade jag pojken, 2,5 år.
“Han är på babysimmet”, svarade pojken.

Här sitter man halv fyra på natten och har tandvärk. Jag har tappat en bit tand eller lagning eller vad det är och jag får inte komma till tandläkaren förrän den 30:e. Jag undrar om jag ska ha ont i tretton dagar?
Jag har ont i fötterna också. Jag har drabbats av en släng Plantar Fasciit. Jag har varit hos en ortoped och gjutit av fötterna, nu väntar jag bara på specialsulor som jag ska få den 24:e. Den 25:e ska jag till Sahlgrenska och röntga njuren. Så det är bara skit med Damen, jag håller på att trilla isär. Tur att Prinsen och jag har en Danmarksresa som väntar när allt det här är klart.

Jag tycker om Becelreklamen. Där sitter en kvinna, 47 år och säger att hon har haft för högt kolesterolvärde och hennes man lutar sig lite fram och säger “Hm…” med stor känsla och ser väldigt bekymrad ut för hennes skull. Det är så rart. Vi har övat på det där hemma, jag är ju 47 år nu. Jag placerar Prinsen jämte mig i soffan och så säger jag “Jag har ju haft så ont i fötterna då” och Prinsen lutar sig fram och säger “Hm…” Vi har inte riktigt fått fram den rätta känslan än, måste fortsätta öva. Jag tror inte Prinsen tar det på tillräckligt allvar, men vi äter i alla fall Becel.

Den bästa stunden på hela dagen är när man lyckats tränga sig in i bussen bland de första och därmed kunnat försäkra sig om en sittplats och sedan bara sjunka ner på sätet och koppla av och inte tänka på någonting medan Göteborg flyger förbi utanför fönstret.

I Centrum måste jag byta till en annan buss. Förr var det enkelt, men på senare tid har de gjort allt för att undvika passagerare. Dom har gjort om rutten så att bussturen tar längre tid. Dom har ändrat avgångstiderna så det inte passar mig så bra. Dom har låtit bussen byta hållplats, så jag måste småspringa till den för att hinna med. Nuförtiden avgår den från bussterminalen. Det är i och för sig en fördel att man kan stå inomhus och vänta, om man nu hinner vänta. Jag kommer för det mesta springande precis innan den går. För att försvåra ytterligare har dom successivt flyttat bussen från bussficka nr 27 till 28, 29, 30, 31 och idag tror jag vi är uppe i 32. Men jag springer bara fortare, för med ska jag! Prinsen väntar hemma med vetebröd. Antagligen kommer dom att fortsätta byta upp till nr 38 och sedan 39, 40 och 41. De tre senare är utomhus.

Hur som helst har allt detta medfört att det är i princip jag som åker med den här bussen och det är väldigt skönt att kunna koppla av i en tom buss efter en hektiskt arbetsdag med sin alldeles egna busschaufför. Ibland vänder han sig om för att titta om det är någon där. Kanske tänker han ”Fan, det är fortfarande en Dam kvar!” Det är då han öppnar alla dörrar och kör i kraftig sick-sack. Men Damen håller sig kvar med ena handen och fortsätter lösa Sudoku med den andra. Vad blir nästa steg? Kanske kommer dom att ringa och mordhota mig.

Tre små pojkar åkte med bussen i morse. Eftersom bussen var full hängde de i varsin stolpe vid utgången. En av dem, en gladlynt pojke med stora framtänder beskyllde de andra för att ha tagit godis av honom vilket de andra förnekade. Det hela skedde på ett godmodigt och trevligt sätt och jag njöt av att sitta bredvid och lyssna.
Så frågade han med framtänderna en av de andra pojkarna:
“Hur långt gick ditt plan på engelskan, mitt flög ända upp i taket.”
“Flyger ni pappersplan på engelskan?” utbrast den tredje pojken.
“Va fan har det med engelskan att göra!?”
Trist pojke, tänkte jag. Låter precis som en vuxen.
Men pojken med tänderna lutade sig allvarligt fram mot honom och sa långsamt:
“Ääär pläjjn”.