En Okänd Dams Blogg

Om ni inte har något att göra ikväll, så titta på det här lilla underbara klippet från youtube. Det är inte nytt, men jag har skrattat i flera månader. Det är ju precis så man känner sig ibland.

Jag satt helt lugnt på spårvagnen och läste Metro, när vi plötsligt invaderades av en skolklass. Tretton småpojkar försökte sitta samtidigt på de tre sätena som fanns runt omkring mig. Jag hade ingen aning om att det finns så många roliga trilla-omkull-på-golvet-lekar som man kan leka i en spårvagn. Smutsiga små kängor åkte hela tiden upp i luften. Tack gode Gud att jag inte hade min Twist & Tango.

Senare på dagen kom en barnfamilj in i affären. Minsta flickan Saga upptäckte plötsligt vilken sorts affär de var i och lyste upp.
“Vi kan köpa leksaker till oss!” utbrast hon glädjestrålande.
“Nej, nej, nej…” sa föräldrarna snabbt. “Vi ska inte köpa något idag.”
Lilla Saga tittade allvarligt upp på föräldrarna och ställde den högst relevanta frågan:
“Varför är vi här då?”

Det är mitt blå nattlinne som tittar fram under kappan, så nu har ni sett det också!

Det är inte roligt i affären. Snälla A blir inte bra i sina ögon. Hon trodde hon skulle på ett vanligt läkarbesök i måndags, men blev intagen direkt och akutopererad igen. Det sägs att folk hellre blir blinda än döva och stumma, men jag blir nog hellre dövstum.

Istället har vi extraarbetare. Lilla H t.ex. som bryter ihop då och då. Ibland bryter hon ihop hos mjukdjuren och ibland – om hon bara hinner dit - bryter hon ihop på toaletten. Emellan hopbrytningarna fladdrar hon runt som en liten fågel och säger obegripliga saker. En gång gäspade hon så stort att käkarna blev alldeles pirriga och hon kunde inte stå i kassan. En annan gång slängde hon ner en docka i en dockvagn och sprang runt och skrek ”Jag vill ha barn!”
Lilla H har kärleksbekymmer. Tack och lov att jag har ett fast förhållande. Så mycket energi det går åt när det inte fungerar. ”Vill du skiljas?” frågade Prinsen när jag kom hem. Absolut inte!

Nu ska jag ta på mig mitt härliga blå nattlinne och krypa ner med en bra bok. Tack och lov att det finns människor med större tålamod än jag som faktiskt lyckas skriva en och annan bok ibland.

En småregnig kväll för ett tag sedan gick jag till min buss efter jobbet. Arbetskamrat Snälla A stod redan vid bussen och rökte. Snälla A kör med en färg – svart. Hon ser alltid elegant ut. Och jag tittade ner på mina egna kläder. En beige jacka som smälter ihop med mitt ansikte. Skitig var den också. Trasiga jättegamla gummiskor eftersom jag har en inflammation i foten. En plastpåse med mina matlådor i handen.
”Herregud! Snälla A måste ju skämmas för mig!” tänkte jag.

Redan nästa morgon kom jag extra tidigt till affärscentret där jag jobbar för att fönstershoppa och mot alla odds hittade jag en kappa som faktiskt såg ok ut. Den var extremt dyr och därför försökte jag hitta fel på den men det fanns inga. På min rast provade jag den två gånger och sedan slog jag till. Den är av märket Twist & Tango.

Jag visade den för Duktiga A i omklädningsrummet, hon tyckte den var fin. Snälla A behövde inte ens titta på den eftersom hon hade sett en flicka med just en sådan kappa i köpcentret och hon tyckte också den var fin. Hur kunde hon veta vilken kappa det var jag hade köpt när hon inte ens sett den? undrade jag. Men sådan är hon Snälla A – lite synsk.

Twist and Tango är ett underbart märkesnamn. Det låter jättefräckt när man säger det.
Jag säger inte längre ”Här kommer jag!”
Jag säger ”Här kommer jag i min Twist and Tango!”
Jag har slutat säga ”Jag går till affären”, jag säger ”Jag går till affären i min Twist and Tango.”

Så där går jag med mina dåliga tänder och inflammerade fot, men på mitten är jag väldigt fin.
Eller egentligen är det så här – den beige jackan är ju varm och skön att ha på sig och en plastkasse är lätt att stoppa lådorna i när man springer iväg och har bråttom på morgonen och gymnastikskorna är fortfarande det skönaste för mina fötter. Och så vill man ju inte sitta med den fina Twist & Tango på bussen när man inte vet vem som suttit där förut och kladdat med cola och tuggummi och kanske något ännu värre. Men jag vet i alla fall att jag har en snuskigt dyr kappa därhemma.

Dagens outfit:
Kappa Twist & Tango 2500 kr (-250 kr rabatt)
Fingervantar Ullared 19 kr
Basker Åhléns 99 kr
Hals-duk stickad med garn från den Danska staden Hals. Ha! Ha!

Det var mycket folk i affären igår. Och sedan sitter man där på sin buss igen som en hösäck och vill bara hem. Och då tar bussen plötsligt en annan väg! Jag tittade mot Gustav Adolfs torg för att se vad som stod på. Där är ganska ofta olika demonstrationer. Sist var det en demonstration för de hemlösa, eller mot hemlöshet.  Kanske är det dom hemlösa som demonstrerar igen, funderade jag. Det var mycket ljus och bussar stod på rad på gatan. Kanske har dom bussat hit hemlösa från andra städer också? Polisbilar var det också. Nej, tänkte jag. Dom hemlösa kanske slåss med varandra. Trollhättans hemlösa mot Göteborgs hemlösa!
Jag fick springa fortare än vanligt för att hinna med min andra buss. Och jag som redan innan har så svårt att hinna.

Idag fick jag reda på vad det egentligen var! En gubbe som gifter sig. Ska det vara så märkvärdigt?

Det är så synd om mig, har jag sagt till Prinsen. Utgifter på 11’000 för lagningar av tänderna.
Det blir nog inga julklappar i år, har jag suckat.
Och idag ser jag ett par fina stövlar på Din Sko. Och köper dom! 900 kr utan att blinka. (Egentligen 999, men jag fick rabatt) Jag kommer att dö mycket fattig.

Jag kan snåla och spara flera månader, men det är som att när jag väl har börjat öppna pungen, så bara rinner det ut. Men fina var dom! Nu ska jag gömma dom innan Prinsen kommer hem.

Jag ägnade min lediga dag åt att tvätta ett tak som ska målas om.
”Det var fint av dig att välja att tvätta tak istället för sex”, sa Prinsen.
Jag anade bitter förebråelse i hans ord, men jag visste ju inte att sex var ett alternativ. (Eller att man behövde välja. Fast det behövde man inte heller visade det sig.) Nu är det i alla fall gjort! Sedan belönade jag mig med thaibuffé. Det är roligt att vara duktig.

Idag kom jag hem efter jobbet och öppnade kylskåpet och fann att Prinsen öppnat handelsbod.

Han kanske har tröttnat på att sponsra mitt godisbehov. Nu slipper jag gå ut till affären när jag blir sugen. Och det är bra, för idag snöar det! Första snön i Göteborg. Och det var inga små flingor, stora och tunga dunsade dom ner på det lilla taket ovanför ytterdörren. Jag blev så uppspelt så jag var tvungen att springa och väcka Prinsen som sov en trappa upp. Yrvaket började han citera:
“Snön vräker ner, tidelipom
allt mer ju mer, tidelipom
det snöar.
Men nästa vår, tidelipom
om väl det går, tidelipom
i mina tår, tidelipom
det töar.”
Den måste sitta i ryggmärgen.
Sedan kom han väl på att han är vuxen och mumlade belåtet något om vinterdäcken som han varit förutseende och bytt till. Jag gick ner till köket och lagade mat att ta med till jobbet på fredag och lördag. När jag ändå höll på lagade jag mat till Prinsen också. Min godhet vet inga gränser.

Skit och elände. Var hos tandläkaren idag på en vanlig undersökning. Mängder av hål! I värsta fall går lagningen av mina tänder på runt 11’000 kr i höst! Tur att jag inte är gammal och fattig. Fast jag kan inte låta bli att undra vad en uppsättning löständer kostar. Kanske lika bra att dra ut alla trasiga stumpar direkt iställer för att hålla på att lappa och laga.

Sedan åkte jag vidare till en jäktig dag på jobbet. Jag försökte få upp lite grejer i hyllorna mellan alla telefonsamtal och kunder som slet och drog i mig.
”Ursäkta mig”, sa en liten dam när jag stod upp och ner i mina papperskartonger.
”Fan, jag blir ju aldrig klar!” tänkte jag, men bet ihop, fick till ett leende, vände mig mot henne och sa ”Javisst!”
”Du ler alltid så vänligt mot alla”, sa den lilla damen. Tack underbara lilla dam, du räddade min dag. Sedan var det gott att åka hem till Prinsen och smörgåsarna han brett åt mig. I morgon är vi lediga tillsammans och livet är rätt underbart i alla fall.

Kanske gör det mindre ont om man över huvud taget har några bröst. På mig fick dom slita upp lite hud  nerifrån magen och armhålan för att ha något att stoppa in i apparaten.
“Nu är det klart!” skrek dom sedan glatt och jag vinglade förvirrat iväg mot en dörr och gick rakt in i en städskrubb. Väldigt generat vände jag mig om mot de två sköterskorna som pekade mot utgången. Det var inte ens en dörr. Det var en jätteöppning i väggen. Hur kunde jag missa den?

“Det blev så dumt när jag skulle gå ifrån mammografin”, sa jag till Snälla A när jag kom tillbaka till jobbet. Snälla A hade varit på mammografi dagen före mig.
“Gick du också in i städskrubben?” skrattade Snälla A.
Vi undrade hur många kvinnor som hamnar i skrubben. Svårt misshandlade kvinnor hölls i städskrubb. Kan man inte väcka åtal för sådant?

Jag var inne hos Howdy Sailor och läste om hennes mammografi och jag blev så förvånad så jag är tvungen att skriva av mig. Det gör inte ont! skriver hon. Någon annan som lämnat en kommentar tycker heller inte att det gör ont.
??? tänker jag. Det var det ondaste jag varit med om i hela mitt liv! (Och det borde jag naturligtvis inte skriva för att inte avskräcka kvinnor från att gå dit.)
Jag var beredd på smärta, men inte en sådan smärta. Och jag har ändå haft njursten, vilket jag mycket hellre går igenom än en mammografi. Det var vidrigt. Lite till och jag hade svimmat och blivit hängande där i brösten. Jag tog beslutet att aldrig gå dit igen. Möjligtvis om jag får en knöl stor som ett ägg. Men då får dom röntga istället. Eller bara operera bort den. Eller så får jag dö, för till mammografin går jag inte tillbaka. Prinsen tror att det gör mindre ont om man fött barn och ammat. Jag vet inte. Eller så klämmer dom ovanligt hårt i Göteborg? jag önskar att det fanns ett bra alternativ.

(Hittade ett annat alternativ här. Kanske lite mer seriöst.)