Jag fortsätter springa runt i affären. Ibland är jag hemma och sover, men strax är jag tillbaka och springer. I affären uppfattar jag spridda meningar. En liten flicka provar en tomtemask framför spegeln.
”Du är lite sladdrig om näsan”, säger hennes mamma.
Från kassan hör jag chefens fru göra reklam för ett spel som går ut på att stapla träbitar. ”Efter ett par glögg kan det bli riktigt roligt”, säger hon.
Jag fyller på i hyllorna när någon frågar ”Ursäkta, jobbar du här?” och jag vänder mig om med ett leende bara för att finna att det är Lilla H som är ute och förvirrar oss igen och jag kanske blir lite arg men då sitter hon redan på kassadisken så liten, mörk och söt med glitter i håret och sjunger ”Pappa jag vill ha en riktig jul” och jag kan inte låta bli att skratta.
En kund vill veta hur ett lasersvärd fungerar och jag öppnar kartongen och visar honom. ”Var det din gubbe?” frågar Extraarbetare J, men det var det ju inte. ”Han stod så nära”, säger J. ”Han såg ut som om han trivdes med att stå så nära”, säger de andra. Jädrans! En gubbe stötte på mig och jag märkte det inte ens!
En mamma ska köpa en dammsugare till sin son och jag visar henne en vinröd Elektrolux. “Den ser ju precis likadan ut som min egen!” säger hon förtjust. Men sedan blir hon lite generad och förklarar “Ja, inte som min leksaksdammsugare. Min riktiga dammsugare.”
Extraarbetare E från norr springer ut till personalrummet på sin rast och den blonda hästsvansen guppar käckt. Hon ser ut som en som dansar jazzbalett, fast hon säger själv att hon är vig som en flodhäst. Hon pratar mycket och har ett sätt att drömma sig bort ibland, som om hon glömmer att vi är där och lyssnar. Hon pratar om fotbollsspelaren Jesper Blomqvist som hon tycker borde vunnit Stjärnor på is. ”Han är så akrobatisk. Så graciös.” Så svävar hon bort i fjärran. ”Så gay…” Hon stoppar fundersamt gaffeln i munnen. En morgon kom hon ända till bussen innan hon kom på att hon hade tandborsten kvar i munnen.
Bakom henne stretchar Extraarbetare A. Hon kan gå ner i brygga från stående.
Duktiga A och jag försöker hinna samla in pengar för att köpa julklappar till cheferna och jag går ut på rasten för att leta efter något bra att köpa. Jag hamnar bakom ett par alkoholister som pratar högljutt. Hör dom själva hur högljutt dom pratar? funderar jag. En äldre dam i hatt på en bänk hör också hur högljutt dom pratar och hon snörper på munnen så som bara damer i hatt kan snörpa och en av alkoholisterna ser det och går fram till henne. Oj då, tänker jag. “DU ÄR SÅ JÄVLA VACKER!” skriker han. Otippat.
Och sedan kommer Tomas von Brömssen till affären för att köpa spel som vi inte har och han är så underbart snäll och vänligt medan en annan känd komiker som alltid är roligt på tv är allvarlig och sträng när han kommer in i affären och man känner att nu måste man skärpa sig, men på något sätt känner man sig alltid bortgjord när han har gått. Och över allt strålar en stjärna sjunger dom i bakgrunden. Julmusiken plågar personalen, står det i Metro. “Bullshit”, säger Duktiga A. Lilla H tittar fram och säger “Kunderna har ingen respekt för mig” och hon övar sig en stund på hemska grimaser innan hon skrattar och springer iväg igen.
Och så är klockan åtta och affären stänger och Prinsen kommer för att skjutsa mig hem och cheferna samlar ihop oss i personalrummet och säger att vi är Bra och därför får dom julklapparna som vi har köpt och personalen får varsin kasse med godsaker och kuvert med pengar i. Det var ovanligt mycket pengar i mitt kuvert i år så det kanske har blivit fel, men det får jag reda upp efter jul. Så ska alla kramas och sedan går extraarbetarna hem och man vet att hur stressigt och jobbigt det än har varit, så kommer det att bli väldigt tyst och tomt i affären ett bra tag framöver.
