En Okänd Dams Blogg

Idag hade jag bestämt möte med pappa på Avenyn. Jag var lite tidig (i min Twist & Tango) och jag tänkte att pappa är nog också lite tidig. Vad gör han då medan han väntar? Wettergrens bokhandel såklart! Pappa tänkte att Damen är nog lite tidig. Vart går hon då? Wettergrens bokhandel såklart! Så vi träffades i bokhandeln och så måste vi snyta oss samtidigt. Det är roligt att det finns en människa som är så lik mig själv. Prinsen tycker nog också att det är lustigt att det finns två sådana människor.
Efter varsin Filé Mignon och hallonbakelse gick vi till Medicinhistoriska muséet och förfasade oss. Jag har köpt garn också, så det var en riktigt bra dag.

Prinsen däremot är det synd om. Ideligen kommer det nya uppdateringar av alla tekniska föremål i vårt hem. ”Det är en heltidssysselsättning att installera allt”, säger han.

Av en händelse när han höll på med sina tekniska problem snubblade han över våra grannar på nätet. Det visade sig att den unga familjen också har en blogg! Nu har jag att göra hela kvällen. Man får ju reda på allt! Hur det ser ut i deras hus där vi aldrig har varit inne t.ex. Vad deras släktingar heter och vart dom rest på sina semesterar.
”Mannen N har också fotinlägg!” utbrister jag förtjust. Prinsen grymtar irriterat.
Och så har jag fått svaret på varför Kvinnan M planterade så mycket i trädgården under en period 2007; hon gick på en trädgårdsplaneringskurs.
Nu har jag verkligen inte tid att blogga mer. Jag måste läsa allt om familjen. Att de kan med att lämna ut sig så fullständigt!

1) På kvällarna väntar jag på min buss inne i Göteborgs busscentral. Man står inomhus och väntar tills man ser bussen komma där ute. Sedan ska busschauffören trycka på en knapp, då lyser en grön lampa vid dörren och man vet att det är ok att gå ut och in i bussen. Dörrarna öppnas med hjälp av en rörelsedetektor som känner av när någon närmar sig.

Men varenda kväll är det alltid någon som går går och ställer sig framför dörren när han/hon ser bussen närma sig. Och sedan står den där personen alldeles stilla och väntar. Dörrarna öppnas alltså inte eftersom ingen rör sig. Man skulle kunna stå där i timmar och vänta om inte Damen känt sig tvungen att hoppa fram och vifta med armarna. Det känns alltid lite pinsamt.

2) När man går genom affärscentret Femman i Göteborg blir man ofta stoppad av unga människor som bär på pärmar. Jag har aldrig fått reda på vad de egentligen vill. De skuttar fram och säger ”Tjänare! Hur har du det idag?” eller något liknande klämkäckt som om vi redan kände varandra. Det kryper i mig när de gör så. Om de istället hade börjat med att presentera sig, kanske jag hade lyssnat. Häromdagen när det hände mig mumlade jag bara något om att jag inte ville stanna.
”Det gör ingenting, då följer jag med en bit!” sa den unge killen!
Framför mig gick två kvinnor och en av dem vände sig om och sa:
”När ska du lära dig respektera ett nej?”
”Annars rycker vi in!” sa den andra.
”Wow!” tänkte jag. ”Womenpower!“ Tack snälla kvinnor.

3) Lilla H på jobbet. När jag skriver en stor lapp på pärlorna att de ska vara kvar på lagret och inte sättas upp i hyllorna så sätter hon upp dom i hyllorna. När det finns två bra arbetsuppgifter att ta tag i och Damen sätter igång med den ena, så sätter inte Lilla H igång med den andra. Istället vill hon hjälpa Damen och så tjatar hon om att Damen ska med på en krogrunda och så lägger hon de bärbara telefonerna på ställen där man inte hittar dem. När Lilla H ber om råd hur hon ska sätta upp varorna i hyllorna slutar det med att Damen får sätta upp dem själv. När Damen bjuder alla på lakrits äter Lilla H upp nästan allihop. ”Damen gör du nåt?” skriker hon när hon vill ha hjälp. Som om Damen någonsin går och drar fötterna efter sig.

”Jag får aldrig ha mina saker ifred” beklagar sig Damen för Prinsen på kvällen. ”Jämt rör hon runt mina grejer och alltid ska hon ha hjälp med nåt. Och alltid måste vi göra saker som att jämföra vem som kan nå längst ner med fingertopparna när vi står med raka ben.”
Prinsen biter i en smörgås och tuggar långsamt.
”Precis så var det att flytta ihop med en Dam” säger han.
Då blir Damen tyst.

 ”Jag måste verkligen vara lite snällare mot Lilla H”, tänker hon.
”Hon är ju egentligen en ganska förtjusande flicka.”
(Undrar hur långt ner Prinsen kommer med fingertopparna när han böjer sig fram med raka ben?)

Dags för ett tandläkarbesök till. Jag trodde det skulle bli sista gången idag, men hon hittar ständigt nya hål. Hon började med att bedöva både överkäken och underkäken på vänster sida eftersom det var två hål hon skulle laga. Så kom hon på att hon satt bedövningen på fel sida på överkäken! “Förlåt!” sa hon. Det var ok för mig. Jag var bara glad att det inte var en fotamputation det gällde.
Så när jag kom därifrån var hela munnen alldeles stel. Ungefär så känns det nog att göra en läppförstoring.

Mitt nästa ärende var att gå till en resebyrå och köpa en liten Danmarksresa till Prinsen och mig. Det är vår julklapp till varandra.
“Öpa anaksesa”, sa jag.

När jag var liten fick jag alltid en present när jag gick till tandläkaren. Det är ju en fin tradition så jag gick till Cassels där det var lugnt och skönt. Jag hittade en röd jacka och två par byxor.  

Sedan åkte jag hem och kysste Prinsen innan han for iväg till jobbet. Det kändes inte ett dugg!

Jag måste publicera Gubbens kommentar så ni inte missar den:

Gubben skriver:

Så läser jag rubriken… skummar sedan snabbt igenom texten… fastnar med stigande upprördhet för orden…
mannen behöver hjälp… enorm… drog upp honom… min reaktion… skönt…
Och inser att antalet träffa på Googles måste vara enorma
Fy på sig!

Visst var det kul! Men jag kom direkt att tänka på det gamla uttrycket att han läser min text som “fan läser bibeln”. De där fantasierna får stå för honom själv. Fy på sig Gubbe! Men roligt var det.

Igår skickade jag ett sms till Prinsen från jobbet:
Kvinna som bär hem semlor - Check!
Man som kan sköta fjärrkontroller - Check!
Allt var alltså upplagt för en skön hemmakväll. Och vad fick man se på TV? En halv serie och en halv film. Så blir det när Prinsen ansvarar för tv-programmen.

Jag blev så arg när väckarklockan ringde! En del dagar – som idag – ska jag inte upp förrän kl. 8. Det är en mycket rimlig tid att gå upp och det borde vara lite ljust ute och inte kolsvart.

Först var jag uppe på natten klockan 3. Jag vaknade och såg att Prinsen inte gått och lagt sig. Jag gick ner och hittade honom framför datorn där han satt och lekte med en av alla dessa lådor som han placerar under vår tv. Jag har förstått att det är en HD-låda den här gången. (Nu kan vi se två program samtidigt på samma skärm)
”Den här mannen behöver hjälp”, tänkte jag.
”Professionell hjälp.”
Jag tog honom i handen och drog upp honom till sängen. Tur att han är gift, annars skulle han spåra ur helt.

När jag kom hem från jobbet tittade han fram bakom halldörren och log lite skamset mot mig.
”Du kan aldrig titta på TV mer”, sa Prinsen och log ännu bredare medan han väntade lite osäkert på min reaktion.
Jag gick in och hittade en ENORM kartong på hallgolvet. Och i vardagsrummet stod en platt-tv! Det blir alltså två nya fjärrkontroller på kort tid som jag måste lära mig. Så enkelt det var förr. Antingen var tv-n på eller så var den av. Jag bestämde mig direkt för att inte lära mig kontrollerna. Då kommer inga lediga dagar att försvinna p.g.a. Beauty and the Geek och jag kan få lite annat gjort. Skönt! Tack Prinsen!

Nu undrar jag bara hur Prinsen såg ut när han bar den enorma kartongen alldeles själv. Tur att han har långa armar.

Oj då! Jag fortsatte som vanligt att försöka klura ut vilka mina favoritbloggare egentligen är.  Någon avslöjade sitt efternamn och då hoppsan, upptäckte jag plötsligt att hon bor så gott som granne med min farbror! Hon bloggar ju om sina grannar. Hon kanske tycker han är en riktigt äcklig typ och han kanske tycker hon är en bitch. Det är bäst att jag håller mig undan.

När Prinsen och jag flyttade ihop bad Prinsen att han skulle få bli sladdansvarig. Så som saker och ting utvecklats är jag glad att det är han som har ansvaret.

Så försvann en dag framför tv-n. T.o.m. Prinsen satt framför tv-n en stund och såg på nördarna. Fast det kan bero på att jag serverade middagen där. Och ingenting har jag läst.
Jag - som ser hela livet som en tävling - såg att Sladdertackan läste 70(!) böcker förra året. Det måste jag slå. Men nu ligger jag redan efter.

“Vad fan gör du på min dator!” skriker Prinsen, så nu måste jag sluta. Sov gott!

Beauty and the Geek fortsätter idag, mellan 14.20 och 18.00. Då blir det inte mycket gjort. Jag har ju fastnat för mina nördar. Skönheterna däremot… Man kommer ju inte ens ihåg hur dom ser ut. Det är roligt med annorlunda människor.

Jag skulle städa, men så blev jag sittande framför tv-n och tittade på Beauty and the Geek. Programmet där nördar tävlar tillsamans med vackra flickor. Nördarna är trevliga och intelligenta men fula och konstiga. Från början.

Och sedan görs dom om, så att dom blir vackra OCH (fortfarande) intelligenta!

Ni förstår att jag glömde städa. Det enda jag inte fattar är varför dom måste raka bort håret på bröstet när dom får en makeover??? Det som är så fint, och så tar dom bort det!!!

Som en del i tävlingen skulle sedan nördarna snabbdejta ett antal damer. Han på bilden heter Wes. Före daten peppades Wes av skönheten han tävlade tillsammans med.
“Prata inte om apor med laser!” sa skönheten och tittade honom allvarligt i ögonen. “Prata inte om apor med laser!”

“Jag arbetar med transportanalys”, sa Wes till sin date.
“Bra!” skrek skönheten som såg allt på en tv-skärm.
“Vi spårar apor med laser”, sa Wes.
Skönheten stönade. Det är inte lätt att göra om en nörd på insidan. Men oj så vackra dom blev! OCH intelligenta. Det faller jag för.