En Okänd Dams Blogg

Jag vaknar med huvudvärk och tar ett par tabletter.
“Åt du många tabletter innan du träffade mig också?” undrar Prinsen lite bekymrat. Hans före detta fru åt också ofta huvudvärkstabletter och han börjar undra om det beror på honom. Det kan vara så. Men egentligen tror jag att allt skulle bli bättre med rätt kost och motion. Man kommer alltid tillbaka till det; kost och motion.

“Kost och motion?” funderar Prinsen. “Äta choklad och pilla på bäret?”
Prinsen tror att han kan allt om flickor, men det kan han inte. Igår åt jag t.ex. cheesecake.

Ville bara tala om att Damen lever.

Jag frågade Prinsen om han vill göra något särskilt på Alla Hjärtans Dag. “Vi kommer inte att träffas”, sa han. Så lustigt kan det faktiskt bli fast man bor under samma tak.
När jag går upp sover han. När han går upp jobbar jag. När jag kommer hem har han gått till jobbet. Och när han kommer hem sover jag… Vi får fira en annan dag.

Lilla H går i affären och säger med en förbluffande självinsikt (ja, det är mitt nya favorituttryck):
“Jag går bara här och gör ingen nytta!”
Då får hon hjälpa Damen sätta upp nytt Lego. För det mesta skrattar hon, men ibland stannar hon upp och rynkar pannan. Hon tittar på Damen och ser lidande ut. “Snälla, snälla, snälla, snälla…” sjunger hon.
Så skrattar hon och märker några kartonger Lego till. Men efter en stund är det dags igen. Hon halvsluter ögonen, böjer sig nästan dubbel och stönar med stor inlevelse “Snälla, snälla, snälla, snälla…”
Hon har fått en ny idol i Caroline af Ugglas.

Charmige C har fyllt år. Vi försökte komma på vad en ung kille vill ha. ”Playboy”, sa någon. Ingen annan kom på något bättre så chefen tog över och gick och köpte en brödkniv.
”En riktigt bra brödkniv behöver alla”, sa han. ”Ofta vet dom inte om att dom behöver en.”

Charmige C blev först glad. Men sedan drabbades han av en förbluffande självinsikt.
”Får jag verkligen ha en sådan här?” undrade han.

Och så berättade han om en kompis som haft en riktigt bra kniv. Kompisen kom på att han kunde jonglera med den i köket. Det var roligt en bra stund tills den satte sig i hans axel. Stämningen sjönk i det lilla personalrummet. T.o.m. Lilla H slutade skratta. Vi hade valt fel.

Det känns som att det går lite trögt att blogga nuförtiden, som många andra också verkar känna. Men jag lägger inte ner helt. Rätt som det är händer det något som man måste skriva av sig. Och till våren får vi nog ny energi.

Melodifestivalen… Inte var det nåt? Jag tittade tills jag hört Emilia sjunga och då kände jag att jag måste gå till datorn och lyssna på “originalet”. Först Cilla Black. Och sedan! Vad man än tycker om Tom Jones så måste man hålla med om att en sådan röst hittar man inte ofta. Det är en riktig Alla-hjärtans-dag-låt. Efter det var inget på melodifestivalen något att ha.

Jag avskyr när unga flickor lägger upp sina skitiga stövlar på sätet mittöver i spårvagnen. Jag satt och önskade att jag kunde trolla. En häxa skulle jag vilja vara. Jag valde mellan följande trollerier:
Alt. 1 Att ge henne en stöt varje gång fötterna åkte upp på sätet.
Alt. 2 Att låta henne sitta där och skita ner sätet, men sedan när hon reser sig så åker all smuts iväg och sätter sig på hennes bak.
Jag lutar åt Alt. 2.

Duktiga A bjöd på godis idag. Jag bet i en mjuk, sur godisbit i form av en flaska och min hjärna mindes hur det var när jag var liten och skulle köpa godis när vi var på vårt sommarställe. Det var långt till kiosken. Först måste man gå förbi en ilsken schäfer och sedan fick man klättra nerför ett berg. Mannen som hade kiosken var tjock och gick alltid klädd i en brynja. Vi kalla de honom Mr Sweat och min bror ritade av honom. Han hade bara äckligt godis. Sedan måste vi klättra uppför berget igen. Redan halvvägs upp var godiset slut.
Det var hårda tider, men vi blev i alla fall inte feta.

Man vet att man är gammal när man klarar av att ta fram en Hemmets Journal på bussen och läsa den. Där är jag inte riktigt än. Men jag har kommit så långt att jag klarar att ta upp en Hemmets Journal och bläddra fram korsorden. De har väldigt bra korsord i Hemmets Journal. Jag köper Hemmets Journal för korsordens skull. Låter inte det bekant? Brukar man inte säga “Jag läser Playboy för reportagens skull”?

På jobbet går det bra. Jag jobbar i en källare och ser inte ut. Men när chefen tar fram pulkor förstår jag att det har snöat. Sedan kommer han att tra fram hinkar och spadar och lite längre fram tar han upp swimmingpoolar. Det är så jag följer årstidernas växlingar.

När en kund kommer och vill ha en pojkleksak och det är något med C och B, så förstår min arbetskamrat Duktiga A genast att det är Funkeys hon ska ha. Det är därför jag kallar henne Duktiga A.

Jag har fått två mail från tacksamma kunder som jag hjälpt lite extra.
Jag uppskattar verkligen din hjälp, skriver den ena.
Inte alla som är så serviceminded, skriver den andra.
Det gör mig glad. Och då gör det inte så mycket när en ung kille tar en laserpekare (som vi säljer) och försöker rikta den mot mitt öga. När jag blir arg vänder han den direkt och lyser rakt in i sitt eget öga. Naturligtvis gör det ont! Vad tänker pojkar med?
“Han hade väl inget därinne som han behövde vara rädd om”, konstaterar Duktiga A.
Jag funderar på om han fortsätter till järnaffären och ber att få titta på en hammare och sedan först försöker slå på expediten och sedan slår sig själv i huvudet. Det vore precis lika dumt.

Det finns människor jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag tycker de blir fler med åren. I Hemmets Journal läser jag en läsares egen berättelse. Hon skriver om hur hon var otrogen mot sin förste man och sedan lämnade honom för den andre. Och efter sjutton år av misshandel, alkoholism och förödmjukelse frågar hon sig om det var värt det. Ja, svarar hon sig själv. Det var värt det för det var fina stunder också.

Jag har prövat Prinsens nya fjärrkontroll till den nya tv-n. Jag klarade att sätta på den. Och jag har klarat den nya fjärrkontrollen till den nya hd-boxen. Jag fixade det också. Jag kunde t.o.m. byta kanal och sedan stänga av allt när jag skulle lägga mig. Jag var mycket nöjd.

När Prinsen upptäckte det bytte han genast ut de två fjärrkontrollerna mot en universalfjärrkontroll för att öka svårighetsgraden ytterligare. Därför ser jag inte på TV ikväll. Tar detta aldrig slut?