Jäklar! Nu blev korven bränd. Och potatisen överkokt. Och det bara för att jag sitter fastklistrad framför datorn. Jag tittar och lyssnar på Susan Boyle om och om igen. Dom skriver att 50 miljoner sett henne på Youtube. Det är inte riktigt sant. Jag ensam står för ungefär 30 miljoner.
Jag tycker bäst om det stället där musiken satt igång och Susan blir allvarlig och koncentrerar sig. Och så - alldeles innan hon börjar sjunga - kommer det här lilla leendet. Och just DÄR förstår man att hon VET att hon kommer att knocka hela publiken som just himlat med ögonen och skrattat åt henne.

Och när jag sett det måste jag börja om från början igen. Jag är så glad för hennes skull.
Annars tycker jag bättre om att lyssna på den tio år gamla inspelningen här.

