En Okänd Dams Blogg

När det verkligen krisar, då vet Prinsen och jag precis vad vi ska göra. Vi tar bilen och parkerar den här:

Men jag vet inte om man måste sitta kvar i bilen, eller om man får gå hem sedan.

Det har varit en jobbig vecka. Eftersom jag arbetar många helger så är jag ibland ledig mitt i veckan. Jag tycker om det. Men så var 4:e vecka jobbar jag måndag till fredag, som de flesta andra gör. Det är fruktansvärt jobbigt! Att gå upp 5 morgnar i streck! Och inte blir det bättre av att långtidssjukskrivna Snälla A är tillbaka på jobbet igen.
”Jag älskar att vara här!” vrålar hon. Och ”Jag har fått mitt gamla liv tillbaka!” Hon dansar runt i affären.

En välklädd herre kom och frågade efter den senaste Hanna Montana-filmen.
”Här är den!” sa Snälla A och och räckte fram filmen.
”I princip är det ju så”, sa mannen.
Snälla A och jag tittade på varandra. Är han galen? Men sedan förstod vi att han talade i telefon. Snälla A vred på sig medan vi väntade på att han skulle bli klar.
”Jag har ett plåster på ryggen som lossnar hela tiden”, viskade hon till mig.
”Ja, det får man ju verkligen vara tacksam för”, sa mannen. Sedan betalade han medan han fortsatte prata med någon annan. Vi lovade varandra att ses i god tid före nästa budgetmöte och så gick han. Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid blue tooth-headset eller mobiler över huvud taget.

Livet blev lite bättre än vanligt när Prinsen och jag klev in i en äggformad farkost och begav oss upp över trädtopparna. Prinsen undvek att titta ner. Själv spanade jag efter något blont, burrigt, blåögt och antagligen mer eller mindre blommigt, men hittade ingenting.

Foto från www.kolmarden.com .

När Prinsen och jag var ute på en kvällspromenad såg vi att någon huggt ner en bit av en granhäck. Det gör alltid Prinsen på gott humör. ”Ställ dig där så ska jag ta ett kort”, sa jag till Prinsen. Men han vägrade. ”Då blir jag bara uthängd på din blogg som granhatare”, sa Prinsen envist. Jag lovar att inte skriva ett ord om det, Prinsen. Jag har hur som helst glömt varför du inte tycker om granhäckar.

Idag kom äntligen de plagg jag till slut lyckades beställa från Ellos. Bl.a. en tröja som jag tog på mig för att gå iväg och äta thaibuffé på min lediga dag.

Jag tog bussen till Gamlestan och när jag skulle gå av blev det fullständigt kaos. Jag försökte gå av i framdörrarna fast det står klart och tydligt att man ska gå av där bak. ”Kan du öppna här eller måste jag gå av där bak?” frågade jag snällt busschauffören. Han svarade inte. Stirrade bara stelt framför sig. Dom brukar se ut så där när dom inte vill svara på folks dumma frågor. Jag tittade bakåt i bussen. I mitten var det fullt med barnvagnar, föräldrar och syskon. En ganska aggressiv äldre alkoholskadad man försökta trassla fram en rullator från alla barnvagnar. Det gick inte att urskilja några ord, men man hörde att han var ordentligt uppretad. När han såg att jag inte kom av där fram försökte han vända rullatorn och rulla in i folksamlingen igen, ilsket morrande. Jag tittade på en stund och önskade att jag hade haft en filmkamera, men sedan tröttnade chauffören och vi fick gå av där fram i alla fall.

På thairestaurangen var det lugnt som vanligt. Det var mest jag och sju affärsmän på ett lunchmöte. När jag kom in i lokalen såg dom min nya tröja och lyste upp. ”Vilken fin tröja?” sa en av dem. ”Du passar verkligen i den”, sa en annan. ”Vilket skönt material, är den från Ellos?” undrade en tredje.
Nej, så var det inte. Och farbröderna använde ord som ”kallelse” och ”välsignelse” så jag förstod att de var från Pingstkyrkan. Dom tänker nog inte på världsliga saker som en tröja.

Jag saknade Prinsen under middagen. Det är inte lika roligt att äta ensam. Det gör inget att han bara sitter tyst och tuggar som han brukar, eller säger något elakt om granhäckar. Det är ändå gott att ha honom tvärsöver bordet.

Jag tänkte att jag skulle ta det lite lugnt med skrivandet. Jag har lite annat att göra. Men varje gång jag åker buss eller spårvagn tillsammans med pojkar så säger dom något roligt.
Idag lyssnade jag på två killar som berättade alkoholrelaterade minnen för varandra. Jag fick höra en historia om en kompis till killarna som varit så jävla bakfull. Och så skulle han gå till ICA för att skaffa mat. Han kräktes i en frysdisk. En liten tant såg det och kom fram till honom.
“Hur mår du lille vän?” frågade hon snällt.
“Inte så bra”, stönade kompisen.
“Vill du låna min rullator?” frågade tanten.
“Ja, tack!”
Efter kassan fick tanten tillbaka sin rullator.
“Tack snälla”, sa kompisen.
Jag tyckte det var en fin historia. (Men varför i frysdisken!!! Stackars personal )

Lilla H på jobbet fick en utskällning av en kund som köpt en barnresväska. Kunden ville veta om resväskan kan gå som handbagage och Lilla H kunde inte reglerna. Nu har jag varit inne på nätet och dragit ut en lista över 25 flygbolag och deras olika regler för handbagage. Lilla H ska få ett par dagar på sig att plugga, sedan ska jag förhöra henne. Så är hon bättre förberedd nästa gång hon råkar ut för en sådan kund. Stackars Lilla H.

Jag gick upp på morgonen och tänkte på Arbetskamrat Vackre A som ska gifta sig i sommar. Eftersom jag var inne på Skandiabanken och betalade räkningar kunde jag inte låta bli att ställa en fråga till Ebba. Jag är rädd att hon kanske missuppfattade mig.

Jag måste formulera om frågan.

Nu ska jag sluta tjata om Ebba. Men jag kan inte låta bli att fundera på vilken tid det måste ha tagit att sätta in alla svar på helt orelevanta frågor. Jag undrar vem som har gjort det.

Jag har fått en ny kompis. Jag var inne på Skandiabankens sida för att kolla räntor. Och där hittade jag en funktion - Ebba!  En kvinna som kan svara på alla mina frågor, står det. Klockan är snart ett på natten. Jag är trött och fortfarande sur (efter Ellos), så vilken fråga skriver man?

Vilket bra svar! Jag skriver något snällare:

Jag känner att jag vill veta mer om denna fantastiska kvinna som är så klok.

Nu skäms jag för min första fråga.

Jag skulle kunna chatta med Ebba hela natten.

Lilla H på jobbet var alldeles matt idag.  Hon stod överst på högsta stegen och vinglade så hon var tvungen att gå ner och sätta sig en stund. “Var är min energi, Damen? Vem har tagit min energi?” klagade hon. Hon blir på något sätt alltid av med saker.
Sedan var hon tvungen att gå till Seven eleven och köpa energi i chokladform. “Tror du jag kan gå ner tio kilo på en måndad?” frågade hon och stoppade munnen full med chokladrutor. “Nej”, sa Damen.
Det hjälpte inte med choklad. “Dextrosol?” förslog Damen. Men det fanns inte på Seven eleven. “Kaffe?” Men Lilla H har just slutat dricka kaffe berättade hon. Och då - KLICK! - förstod de var Lilla H’s matthet och huvudvärk kom sig av.

I morgon har jag en ledig dag. Jag kanske ska fläta håret under armarna. Och sätta fast det med hårspännen. Som det är nu sticker det fram så löjligt långt under små sommarblusar. Men först ska jag sova och försöka vakna på lite bättre humör. Jag har ägnat hela kvällen åt att försöka beställa varor från Ellos. Gång på gång har jag tryckt in artikelnumren men det blir alltid fel. För varje gång stryker jag varor eftersom det är så jobbigt att knappa in dem. Till slut blev det ingenting. Och jag ville verkligen ha ett par gardiner.

Gubben ville se mer av vårt nytapetserade sovrum, men det är inte så mycket att se just nu. Bara ett tomt rum. Utsikten däremot är kul. Om jag var skata skulle jag också vilja bygga ett bo mitt i fruktträden.

“Vad kallade du ditt senaste inlägg?” undrar Prinsen. “Uthängd och förnedrad?”  Inte då. Man får väl ta det som en komplimang att någon faktiskt vill ha mina 47-åriga bröst på en almanacka. Förresten håller jag på att samla ihop nakenbilder på Prinsen till min egna almanacka. Jag kommer att sälja den på nätet för 149,50. Hör av er ni som är intresserade av att köpa. Decemberbilden är en höjdare!

Idag har vi tapetserat. Det gick bättre än förra gången. Nu har jag lärt mig att Prinsen vill göra i stort sett allt själv. Men han vill inte göra det ensam. Min uppgift är att bära en liten pensel och räcka den till honom när han behöver den. Ibland ber han att få saxen. “Tok heller”, säger jag. “Jag har ju fullt upp med lilla penseln.”

Klockan nio på kvällen hade jag i alla fall burit färdigt och vi kunde äta glass med chokladsås framför en deckare. Rummet blev riktigt fint! Det ska bli vårt nya sovrum. Jag ska med glädje ligga på sängen och titta på det vackra vitmålade taket och de fina blå tapeterna.

Arbetskamrat Lilla H springer runt som vanligt. Man måste lösa av henne när hon ska röka. Och när hon ska ner i källaren. Och när hon ska prata med chefen. Och när hon ser en söt kille som hon måste hjälpa. Man får inte mycket gjort själv. Men det är kul när telefonen ringer och hon svarar ”Brunnsparkens damtoalett”. Annars är hon förhållandevis lugn. Lönen har ju kommit. I slutet av varje månad klagar hon: ”Var är mina pengar, Damen? Vem har tagit mina pengar?” Pengarna hon hade lagt undan till sina räkningar är bara borta! Och Damen blir orolig för hennes skull. Lilla H måste ringa en banktjänsteman som snällt läser upp: ”Först handlade du på Jysk. Sedan var du på Ikea och Hemtex…” Då kommer Lilla H ihåg vart pengarna gick. Men nästa månad är det likadant; ”Var är mina pengar, Damen? Vem har tagit mina pengar?”

En farbror kom och frågade om vi har rakvatten. Men snälla nån. Mor- och farföräldrar brukar skryta med att deras barnbarn är så försigkomna, men skäggväxt har dom väl i alla fall inte!

Arbetskamrat Duktiga A vill ut och demonstrera men hon vet inte mot vad. ”Mot att vi måste jobba 1:a maj”, föreslår jag.

”Gå ut nu, annars blir ni inlåsta!” skriker vi åt dom sista kunderna, en pappa och hans son. ”Det finns ju värre affärer att bli inlåsta i”, säger pappan. ”Damklädesaffärer…” Så drar arbetskamrat Vackre A igen dörren och vi får gå hem. ”God Jul!” ropar Lilla H och försvinner ut i solen.

På bussen hamnar jag framför två 24-åringar. De pratar om att de är mer intresserade av att knulla 30-åringar än av att knulla 17-åringar, särskilt den ena av dem. Tur att Damen har block och penna framme. ”Jag var inte ens intresserad av 17-åringar när jag var 18”, säger han. ”30-åringar har ganska tighta kroppar och dom vet hur man knullar!” Sedan fortsätter han berätta om en speciell tjej han knullat. ”Hon hade en sån – vad säger man – inte en djup fitta… En kort, trång fitta! Jävligt skönt var det. Hon fick en fontänorgasm, alldeles blött överallt. Hunden hade hon med sig. Jag slängde ut henne diretkt efteråt, jag var så jävla packad. Jag har fått knulla tvärmycket på sistone! Helt sjukt alltså. Det är många som blir glada när en ung kille kommer och flörtar med dom. Helt desperata är dom. Men jag kan vara rätt charmig, gott självförtroende. Det gillar dom, dom rycker tag i mig. Kuk! tänker dom.” Damen antecknar frenetiskt.

När han går av kan jag inte låta bli att vrida på huvudet för att se hur han ser ut. Rakat huvud, ganska trist kropp. Jag fick ingen lust att knulla med honom, och jag är 47! (Fast jag har en jävligt tight kropp!) Tack i alla fall snälla 24-åringar för att ni delade med er av era tankar högt och ljudligt så att alla i bussen fick höra.

Sedan åkte jag hem och tittade på min nya favorit, den här. Det är ungefär samma sak som med Susan Boyle. Man tror att det ska bli dåligt och så blir det jättebra. Nu vet jag inte vem jag håller på. Prinsen lagar korv och i morgon ska vi tapetsera och JÄVLAR! Vad har Prinsen gjort!!! På väggen hänger en hemmagjord almanacka med bilder som Prinsen har tagit av mig när jag visar brösten. Så får man väl inte göra? Oj, nu skrek jag så grannens barn började gråta. Prinsen bara skrattar.