En Okänd Dams Blogg

”Tycker du vi behöver en telefon till?” undrade Prinsen och tittade på en modell på nätet, bara 394 kr. Naturligtvis behöver vi inte en telefon till, men det var ju midsommardagen och jag ville verkligen göra honom glad.
”Jaa… ”sa jag och försökte komma på ett rum i huset där det fortfarande inte finns en telefon. Pannrummet? Men där finns redan en, sa Prinsen. Nåja, det finns väl alltid någon liten telefonlös trappavsats.
”Men om vi nu ska köpa ytterligare en sladdlös telefon, så behöver vi en basstation till”, sa Prinsen och suckade. Han såg butter ut men jag såg hur ögonen började glittra.

Sedan grälade vi om vad vi skulle se på TV. Jag ville se filmen Ensam ung kvinna söker. Den handlar om en ung kvinna – Allison - som söker en hyresgäst. Hyresgästen är till en början trevlig, men ganska snart tar hon över både lägenheten och hela Allisons liv. Prinsen tyckte det påminde för mycket om hans egen situation. Förstår inte riktigt vad han menar.

Ni kanske undrar vaför Prinsen skrev berömmet på en lapp istället för att säga det direkt till mig. Det beror på att vi så sällan ser varandra, vilket i sin tur beror på något av följande:
1. Prinsen sover och jag är vaken (som nu).
2. Jag sover och Prinsen är vaken.
3. Prinsen jobbar och jag är ledig.
4. Jag jobbar och Prinsen är ledig.
Det är därför antalet post it-lappar växer på köksbordet.

Och det är nog därför jag har bloggat så sällan på sistone. Jag bloggar ju mest om Prinsen, men nu känner jag honom inte längre.

Nu ska ni inte tycka synd om oss. Vi ser ett ljus i mörkret. I morgon – midsommarafton – kommer jag hem strax efter tre från jobbet. Då hoppas jag att Prinsen står beredd med potatisen på spisen. Jag fixar resten och så hinner vi precis äta i lugn och ro innan Prinsen åker iväg till jobbet halv fem. Hurra!

Jovisst märkte han att jag hängt upp nya gardiner. Men så hade jag också lämnat strykbrädan och strykjärnet framme i rummet och de gamla gardinerna låg i en hög på golvet.
Jag fick den uppskattning jag så väl förtjänade:

Jag tror att det är så Prinsen måste börja arbeta. När han klippt gräsmattan måste han lämna gräsklipparen på infarten. Han måste klampa in med sina träskor och lämna spår av gräs efter sig. Han måste torka sina oljiga händer på kökshandduken så den blir svart. DÅ kanske jag märker något!

“Såg du att jag har klippt gräsmattan?” undrade Prinsen. Det såg jag inte. Jag missade också att han slipat och målat ett trappräcke där färgen hängde i flagor förut. Häckklippningen var en annan sak jag missade när jag kom hem häromdagen. Det var nog det som tog Prinsen hårdast.
“Du skulle väl inte märka om jag skar kuken av mig?” muttrade han.
Det kan hända. Jag måste fundera en stund på det. Nu är Prinsen iväg och jobbar och jag har hängt upp nya gardiner. Undrar om han märker det?

Det är måndag. Jag är ledig på tisdag. Prinsen ligger däruppe och sover. Sedan ska han iväg och jobba natt. Jag har en ledig ensam kväll. Jag har After Eight i kylen. Det är final på Project Runway med Heidi Klum. Och om jag längtar så mycket efter Heidi så att jag inte kan hålla mig till klockan 10, så kan jag titta på det här.

När man jobbar i handeln är man van att tänka på merförsäljning. Det sitter i ryggmärgen. När man säljer en byggsats frågar man automatiskt ”Vill du köpa lim till?” När man säljer en batteridriven hund frågar man ”Vill du köpa batterier till?” När man säljer en Skrållandocka frågar man ”Vill du köpa extra talskivor till?”
När jag säljer vattengevär är jag på vippen att fråga ”Vill du köpa vatten till?”