En Okänd Dams Blogg

“Man får väl inte pilla i rumpan på julen, eller?” undrar Prinsens lilla barnbarn. Det är så mycket man måste lära sig innan man blir stor.

Jag tycker om att ha kjol och svarta stickade strumpor. Och varje gång jag tar på mig de svarta strumporna har jag en dum grej jag måste göra. Jag drar upp strumporna ända till bh:n och så ställer jag mig på tå och sträcker upp den ena armen och håller den andra rakt ner och lite bakom mig – ungefär som Superman på väg att flyga iväg – och så skriker jag ”Supergirl!” Det är jättelarvigt, men det är något jag måste göra.

Och när jag hänger upp tvätten tänker jag; ”Supergirls tvättdag”.

Vem är det som stressar upp sig över julen, gnäller, beklagar sig och bjuder hem släktingar? Jo, Damen.
Och vem är det som får göra allt jobb? Jo, Prinsen.
Han julpyntar. Han dammsuger och skottar snö. Han går till sopsorteringen, köper och slår in julklappar och handlar julmat. Han förbereder middagen; skalar potatis, skär skåror i prinskorven, griljerar skinkan, kokar ägg… Och slutligen hämtar han Damen i leksaksaffären så hon ska få komma fortare hem. Damen la på en fin duk - det blev hennes insats. Egentligen borde Damerna stängas in på hotell två veckor före jul så Prinsarna slipper höra deras gnäll.

Och när vi ändå är inne på ämnet hotell vill jag gärna dela med mig av den här lilla solskenshistorien. Det är kaos på flygplatserna och Lars och Ulla sitter fast på ett hotell i Paris över julen. Låt oss hoppas att vi alla kan ha samma tur som Lars och Ulla någon gång i våra liv!

Hotell! Måste det ju bli förstås. Förra julen firade vi hos okända släkt till släktingar. Den här julen ville jag bara vara hemma, men man måste ju ändå städa lite och köpa mat. Fast städa hinner jag nog inte och maten köper prinsen och pappa, men ändå. Nästa steg måste vara att bo på hotell! Prinsen och jag måste komma närmare varandra igen. Nu har det gått så långt att han börjat intressera sig för Lisa Kelly, en av alla som kör livsfarliga långtradare i Ice Road Truckers. Han har t.o.m en bild av henne som bakgrund på sin dator. Något måste jag ha gjort fel.

“Älskling kom och ge mig en standardorgasm!” ropar jag när jag kommer hem efter jobbet. Men ingen hör, Prinsen jobbar. Det gäller att hålla ut till efter jul.

Jag tänker på Prinsen och jag vet inte varför men av någon anledning kommer jag att tänka på ett avsnitt av Sex and the City. Väninnorna sitter på ett fik och pratar. De använder ordet color istället för ordet knulla eftersom det är ett barn närvarande, och så frågar de Carrie hur ofta hon och Big colors. Carrie vill inte svara direkt. Hon säger bara lite finurligt ”I will tell you this much, when Big colors… he rarely stays within the lines.”
Prinsen!

(Fast Prinsen tycker nog det är konstigt att läsa att jag längtar efter honom, för när han ringde för att prata en stund ville jag bara lägga på. Men han ringde mitt i Project Runway! Lite får man väl tänka själv.)

Åååhh! Kunderna! Dom köper allt vad vi har. Det är så tomt i hyllorna med varor som jag beställer så jag skäms.
Och grannaffären som förut hade stora kartonger med texten Orgasm de Luxe staplade i personalgången har nu bara kartonger med texten Orgasm Standard kvar. Luxuösa orgasmer kommer alltså att delas ut i många svenska hem på julafton. Det låter i alla fall bättre än spikmattor.
En kund frågar efter trollspön. ”Nej jag ska snart gå hem”, säger chefen. ”Så du behöver inte trolla bort mig.” Han är trött på kunderna och håller sig helst nere i källaren. Det skulle nog vi alla vilja göra.
Och nu måste jag låna en bild från duktiga Lida.
God Jul!

Det gick bra i affären idag, fast vi jobbar så långa dagar nu före jul. Jag sprang runt och njöt av att kunna så mycket. Jag har jobbat där så länge nu så jag kan svaren på alla frågor som kunderna ställer och det kändes så bra tills…  det kom en kund som skulle ha ett pussel på 40 bitar. Tyvärr hade vi inte sådana kvar, men jag tog fram ett pussel med 35 bitar.
“Men… hur gör man då? Kan man göra bitarna större?” frågade kunden.
Jag blev så ställd. Vid min andra sida stod en annan kund som såg vettig ut och väntade på min hjälp. Måste komma på något bra att säga, måste komma på något bra att säga, tänkte jag.  Större kan dom ju knappast inte bli, däremot mindre om man sågar dom i pyttesmå bitar.
“Nej, pusselbitarna har alltid den storlek som dom har”, sa jag.
Man kan inte ha bra svar på allt.

Vi tittar på Bonde söker fru. “Jag kan kanske tänka mig att hon kan bli någon sorts flickvän i framtiden”, säger en Bonde.
“Sätt på henne bara!” säger Prinsen förargat i skinnsoffan som han fått av en som skulle slänga ut den. Tur för mig att han är så enkel och rakt på.
“Sicka mesar”, instämmer jag göteborgskt och biter i en kiwi.

Jag saknade verkligen Gunilla A idag. Äntligen har min vårdcentral börjat vaccinera vuxna friska människor och idag var det min sista chans att ta den före jul. Men det är ju lite läbbigt. Ska man svimma på vägen hem? Kräkas? Hamna i respirator?

När jag var liten och vi skulle ta sprutor så skulle det alltid göras i bokstavsordning. Det är ju bra att göra det bland de första så har man det gjort och mitt efternamn började på An, men Gunilla hette Al så hon var allra först. Det var bra, då såg jag att hon överlevde. Idag fick jag klara mig själv utan Gunilla. Men det gick bra. Min vårdcentral hade slut på vaccin så jag fortsatte till nästa. Prinsen tog sprutan igår och fick lite ont i armen. Jag känner ingenting. Jag trycker och bankar och slår på armen, men det känns faktiskt inte annorlunda på den armen än det gör på den andra. Skönt! Om jag märkt av någon biverkning så är det att min städlust har försvunnit. Fast den kanske egentligen aldrig fanns.

Nu råkade jag stöna högt. “Vill du ha sex igen?” frågade Prinsen snabbt. Men faktum är att jag tänkte på kokosbollar. Man måste ju belönas när man varit duktig och tagit sprutan. Det får bli en promenad till ICA.

Jag kan inte sluta söka anagram på sidan som Raggoparden skrev om.
Bedövande vacker blir Bedrövade veckan.