En Okänd Dams Blogg

Det går lite trögt med bloggandet just nu. Men så plötsligt händer det något som man bara måste skriva om. Som t.ex. att Viveca Lärn var inne i leksaksaffären. Jag hejade på henne, och jag som annars brukar vara så dålig på att känna igen folk, kände faktiskt igen henne direkt. Sedan smög jag fram till Duktiga A i kassan och viskade “Viveca är i affären!” Det tyckte hon också var kul. Alla älskar vi Saltön.
Jag kunde inte låta bli att skriva en liten hälsning till henne på kvällen och idag fick jag svar! Hon tyckte det var trevligt att träffa mig!!! Och hon tyckte om vår pusselrea!

Hon vet ju inte att jag alltid haft den där drömmen om att en gång skriva en alldeles egen bok. Hon vet inte att jag har första Saltö-boken i min sekretär som ett exempel på hur en utmärkt bok bör skrivas. Jag har t.o.m. räknat hur många kapitel boken har och hur mycket text det är i varje kapitel. Man måste ju ha något att gå efter när man skriver sin egen.

Idag skriver hon på sin blogg att hon inte gör något på söndagar. Hennes förfäder var schartauaner och de fick inte ens använda en sax på söndagarna.  Mina förfäder (på västkusten) var också schartauaner och just idag kände jag att jag också skulle vilja vara schartauan istället för att jobba på ett köpcenter. Skulle man inte kunna hänvisa till schartauanismen och bara säga att “det strider mot min tro att jobba idag”?  Och sedan somna om.

Hur som helst - här är bildbeviset:

Det går lite trögt med min utbildning till radioamatör. Ändå förstår jag tjusningen med radioanropen. QUQ är min favorit. Det betyder Skall jag, om möjligt med intermittent ljus, rikta min strålkastare vertikalt mot ett moln, och om jag ser eller hör Ert luftfartyg, därefter rikta ljusstrålen mot vindriktningen och mot vattnet (eller marken) för att underlätta Er nedgång på vattnet (eller Er landning)? Det måste vara oerhört praktiskt att slippa dra hela ramsan varje gång man ska försöka få ner ett plan.
På bussen hem funderar jag på om man skulle kunna använda något liknande på teatern. Man kan t.ex. komma överens om att H2B betyder hela Hamlets monolog. Jag är svag för det minimalistiska.

Prinsen är mer entusiastisk. I morse kom han ner i sin grönrutiga pyjamas med sin nya radioutrustning i handen. (Hade han sovit med den?) Den är inte större än en knubbig mobiltelefon och man kan använda den som en knastrig radio också. Så fort någon radioamatör anropar så bryts sändningen. Men det är sällan det händer. Det verkar inte finnas många radioamatörer kvar i Göteborgstrakten. Man kan använda apparaten som en ficklampa också. Prinsen lyser stolt in i ett mörkt hörn där vi förvarar äldre religiös litteratur. Bra! Nu har vi både radio och ficklampa.
Ibland blir det alldeles tyst. Då hittar jag Prinsen nere i källaren. Han står framför elmätaren och njuter av hur långsamt den rör sig nu när han stängt av värmen.

Jag behövde fler kontokortsrullar så jag frågade arbetskamrat Snälla A om det fanns.
”Dom ska finnas där dom är”, sa Snälla A bestämt. Ja det är ju klart! Om det är någonstans dom finns så är det ju där dom är.

Jag kom att tänka på min moster I som jobbade på varuhuset Metz i Göteborg på 50-talet. En väldigt jobbig kund frågade och frågade. Till slut tappade min mosters kollega tålamodet och skrek ”Det vi har, det finns!”
“På så sätt”, sa kunden.

Sedan kröp Damen huttrande ner mellan sina kalla lakan. Prinsen har stängt av värmen på slottet.
”Fuck or freeze”, säger han obarmhärtigt.