Raggoparden tipsade om en sida där man kan kolla vilken känd person man är lik. Det var jättekul ett tag. Jag var bl.a. lik Shirley Temple, Madonna och Suzanne Vega. Det kan jag leva med. Men sedan tyckte dom jag var lik Roger Moore och P. Diddy??? Det var lite konstigt.
Jag skrev ju tidigare att Prinsen är helt unik och inte liknar någon. När jag testar bilder av honom blir det så här:
Det är verkligen något mystiskt med Prinsen.
Idag ringde en tant till vår leksaksaffär och frågade när man måste byta till sommardäck. Jag visste inte så jag frågade mina arbetskamrater. Men alla som jobbade idag åker kollektivt så ingen visste.
“Men herregud, det ska väl ni veta!” skrek tanten.
Jag blev så upprörd så jag blev alldeles varm och röd i ansiktet.
Det är synd om människorna, skrev Strindberg. Människorna i leksaksaffärerna.
Prinsen har varit ledig idag och läst om olika neuropsykiatriska handikapp och faktiskt hunnit ställa diagnos på oss båda två! Själv har jag bara arbetat i leksaksaffären. Men jag blev väldigt glad för min diagnos. Jag tycker om udda människor. Vi har en del ”konstiga” kunder i affären. En farbror är helt underbar. Ibland ringer han och ställer annorlunda frågor. Ofta undrar han om vi har röd/svarta ledbussar. Det är en helt normal fråga.
Men ibland frågar han t.ex. ”Om man bygger en tunnel av en ballong, håller den då för 380 gram?”
Ibland ringer han och frågar om helt andra saker än våra produkter. ”Hur lång tid tar det att tina en Pågens limpa?” Då får vi gissa.
Min favoritfråga är; ”Kan man bygga en busscentral av balsaträ?” Vilken fantastisk fråga!
Raggopardens man är tydligen lik Jesus. Det får mig att fundera på vilken kändis jag är lik. När jag var liten kallade mamma mig Fia, eftersom hon tyckte jag var lik Fia i Den vita stenen.
När pappa var på gott humör sa han att jag liknade Sammy Davis fru May Britt Wilkens, men jag tror inte det stämmer egentligen. Han var nog bara hemligt förtjust i henne.
Storebror tycker jag blir mer och mer lik Diane Keaton, och det är jag väldigt nöjd med.
Fast egentligen liknar jag pappa och farmor mest. Det ser roligt ut när vi är i samma rum, samma snipiga näsor. Och fast näsorna inte är vackra så är det ändå gott att veta var man hör hemma.
Prinsen liknar inte någon. Han är helt unik.
Vem liknar ni?
Så här firar man påsk i Trollhättan.
Glad Påsk på Er allihop!
Raggoparden har just haft en liten diskussion om superkrafter. Jag berättade om Prinsens (negativa) superkraft. Den går ut på att om han ska ut och åka buss, tåg eller spårvagna så är det alltid något som går fel. De kommer för tidigt eller för sent eller så är bussen felskyltad så man missar den. Därför blir jag lite nervös när vi ska ut och åka tillsammans, som t.ex. den här helgen när vi fick lust att bo på hotell och åkte till Trollhättan. Förvånansvärt nog gick det hur bra som helst att åka buss till Göteborgs Central. Vi hittade rätt tåg och loket körde faktiskt ett par hundra meter innan det uppstod ett fel. Och så körde vi en bit till sakta, sakta och sedan var det stopp igen. Och så rullade vi en bit och sedan var det stopp igen. Efter 2,5 timmar var vi framme i Älvängen. Det gör en snitthastighet på ca 8 km/h. Hur fort går man?
Det finns en rad gamla historier från tågens begynnelse då tågen gick riktigt långsamt. En konduktör säger till en bråkig passagerare; “Om du inte sköter dig får du hoppa av och gå!” Passageraren svarar; “Nej tack, så bråttom har jag inte.”
Och vi hade ju inte bråttom Prinsen och jag, så vi satt kvar. Tids nog kom vi fram och fick en underbar lördag bland slussarna i strålande sol.
Jag poserar för Prinsen och känner mig som Blondinbella:
(Bilden är ett fotomontage)
Jag åker iväg med min chef ett par dagar, han har bokat hotellrum”, säger jag till Prinsen. ”Jaså säger du det”, svarar Prinsen. Han frågar ingenting. Jag är nog gift med den coolaste mannen i hela världen.
Men faktum är att jag ska åka iväg med chefen ett par dagar. Vi ska på ”upp-packning” i Skåne. Jag tror det handlar om demonstration av leksaker. Möjligtvis kan det röra sig om en stripteaseshow, det låter ju lite som det. Förresten ska arbetskamrat Duktiga A också med så det blir nog hon och jag som delar hotellrum.