En Okänd Dams Blogg

Igår åt Duktiga A och jag lunch samtidigt. Det är sällan det händer, men när det sker ska vi alltid tävla. Duktiga A tävlar med sin 3-årige son och jag får låna Prinsens 3-åriga barnbarn att tävla med.

Jag gick ut ganska hårt genom att berätta om barnbarnets teckningar han gjort på dagis. Han hade ritat gubbar i farkoster och över hade han skrivit STAVÖS. (Ska vara Star Wars)
”Har han börjat skriva?”, sa Duktiga A förvånat.
”Japp, han kunde alfabetet när han var två”, säger jag stolt.

Då berättar Duktiga A att hennes lille son håller på mest med matematik. Lite addition och nyligen har han börjat räkna 10, 20, 30… o.s.v.
Duktiga A kämpar med att få upp ett paket vanlijkex.
Jag inser att Prinsens familj är besegrad på den matematiska fronten. Det var ju lite snöpligt eftersom barnbarnets pappa älskar matematik. Vi hade nog hoppats mer på hans gener.

Men jag har mitt trumfkort kvar, och det är inget dåligt kort.
”Nu kan han alfabetet baklänges också!”
För det kan han faktiskt. Det har han lärt sig i sömnen, säger han.

”Jag kan klara mig utan att kunna alfabetet baklänges, men jag skulle vara jävligt glad om jag kunde öppna en förpackning vanlijkex”, säger Duktiga A surt. Men egentligen är hon nog bara arg för att hon förlorade. Alfabetet baklänges måste ju toppa matematiska 10-hopp?

Idag kom vi av någon anledning in på oss själva. Vi är överens om att vi aldrig skulle kunna bevisa Fermats stora sats. Vi skulle antagligen inte ens förstå lösningen om vi såg den. Och i Sudoku är vi nog jämnstarka. ”Men jag kan skriva på datorn väldigt snabbt!”, sa jag. Det var då Duktiga A sa något som hon dittills hemlighållit. ”Jag kan spela dragspel.” Damen blev tyst.
Fasiken! Hon vann.

Detta inlägg postades lördag, 16 januari, 2010 kl 21:54 i Allmänt. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Både pingning och kommentering är avstängt.