En Okänd Dams Blogg

Scen 1:

En väckarklocka ringer. Något under ett hoptrasslat täckte börjar röra på sig. En arm stäcks fram, famlar efter klockan på nattduksbordet, missar bordet, försöker få tag i stolen jämte bordet, missar stolen…
Damen som ligger under täcket börjar glida ner på golvet. Ena armen är fortfarande sträckt mot stolen, den andra är intrasslat i täcket. Damen åker ner på golvet med huvudet före.

Vi ser Damen ligga på golvet med ena armen i en konstig vinkel. Hon undrar var hon är och varför hon har ett svagt minne av att golvet slog henne i ansiktet. Hon kommer ihåg Prinsen och tittar upp. Hon ser madrassen underifrån och makens lilla ansikte ovanför. Det ser roligt ut.

          Damen: Ha ha!

          Prinsen: Vad gör du?

Damen försöker resa sig, men armen under henne värker.

          Damen (uppfordrande): Dra upp mig!

Prinsen drar upp Damen. Damen känner med fingrarna på kinden. Det har redan blivit en stor bula.

          Damen: Alla kommer att tro att du har slagit mig.

Prinsen kramar.

          Prinsen (sömnigt): Så dåligt du flyger.

Vi ser kinden anta en svagt grön färg och under ögat bildas en röd/svart fläck.

Den här dåliga pjäsen har tyvärr spelats en gång på ett slott i utkanten av Göteborg. Inga fler föreställningar kommer att ges.

Detta inlägg postades måndag, 25 januari, 2010 kl 10:01 i Allmänt. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Både pingning och kommentering är avstängt.