Vi har slutat spela teater nu. Prinsen blev sur för att Damen lade beslag på huvudrollen. Damen å sin sida tyckte hennes roll var alldeles för krävande.
Men jag tycker om mina blåmärken och jag har försökt fånga dem på bild. Det är riktigt härligt att se hur den blå fläcken under ögat blir större och mer blå dag för dag medan kinden blir allt grönare. Stolt går jag runt i affären och visar upp mig. Jag bara väntar på att någon, lite försynt, ska sticka till mig ett visitkort med adressen till ett kvinnohus.
Kvinnohus? Menar du ett “sån där mottagning”?
Ah! Bild!
Men hur f bar du dej egentligen åt för att ramla ur sängen? Med huvet före?
Det blir väl så när man är så gott som medvetslös. (Folk tror nog att jag har ramlat på isen.)