Dagen började så bra. Denna sista dagen på semestern. Det är fortfarande sommar. Det är 28 grader utomhus. Damen och Prinsen vaggade upp ur sängarna och ner till sina datorer för att kolla mailen som de brukar.
Plötsligt kände Damen igen avsändaren på ett mail. Hon sprang upp från sin plats. ”Jäklar, jäklar, jäklar!” ropade hon. Det var värdinnan på Nygårds Herrgård som kommenterat inlägget om det dammiga golvet. Damen blev högröd i ansiktet. Hennes hemliga identitet var röjd. Skulle hon för en gångs skull tvingas stå för det hon skriver på sin blogg?
Damen vågade inte öppna mailet. Prinsen fick läsa. Prinsen påpekar att han aldrig tittade under sängarna. Det är sant. Han är oskyldig. Det är Damen (som arbetat på hotell och vet hur mycket prylar hotellgästerna glömmer) som brukar kräla på golvet för att förvissa sig om att inget är kvarglömt.
Värdinnan började mailet med att skratta. Det visar väl vilken fin och trevlig människa hon är. Skönt att hon inte var arg.
”Det var den dagen verkligheten sprang ikapp Damen”, skrattade Prinsen. Nu fattas det bara att han som satt upp staketen i Eksjö hör av sig.
Ser ram emot dammråttebilder, de där staketen hade ni aldrig kunnat beskriva så man fattade hur de såg ut på riktigt