En Okänd Dams Blogg

När vi kom till Fårösund fick vi nästan Här är det – känslan. Här skulle man kunna leva och bo. Vi sov på en gammal militärförläggning, nu omgjord till Hotell Kustparken. Så här ser det ut på utsidan, bara en tråkig barack.

Men inuti var det fin hotellstandard.
”Det här är byggt av folk som vet vad de gör”, konstaterade Prinsen belåtet. Han tittade på den ljudisolerade dörren med ordentligt lås. Jag tyckte bättre om de vackra spegeldörrarna på Nygårds herrgård. Och titta! En tofs satt fast i varenda nyckel. Hollywoodfrun Maria Mantazami skulle varit mycket nöjd.

Prinsen tittar på de välisolerade väggarna i Fårösund. ”Drygt 20 cm tjocka”, säger han och muttrar något om tilläggsisolering. Jag tänker på de vackra krokarna på Nygårds herrgård. Och de fina randiga tapeterna och den stora gamla spegeln.

På Hotell Kustparken hänger ordentliga brandvarnare i taket. På Nygårds herrgård fanns det minst två allvarliga fel på elektriciteten, sa Prinsen och berättade om vilka regler som finns.

På Hotell Kustparken sluttar duschgolvet åt rätt håll, ventilationen fungerar bra och allt är rent och prydligt. Prinsen tittar på elementet. ”Gedigen vattenburen värme, fackmannamässigt installerad”, säger han. Prinsen är mycket nöjd. Ibland tänker jag att vi skulle vara ett par som åker runt och testar olika hotell. Finns det ingen Michelin-guide för hotell?

Tyvärr var utbudet av tv-kanaler på Kustparken inte det bästa. Bara två kanaler. Och sedan försvann en och den som var kvar blev väldigt suddig. Det är ju egentligen inte därför man kommer, för att se på tv menar jag. Men Prinsen är en nyfiken natur och han älskar all slags teknik. Han funderade på vilken slags burk (digitalmottagare) hotellet kunde tänkas använda. Och så tog han på sig skorna och skulle gå iväg.
”Vart ska du?” undrade jag.
”Jag ska gå på burkjakt”, sa Prinsen allvarligt.
Farväl min älskade måtte han återvända välbehållen, tänkte jag och återvände till mitt korsord. Jag blev ganska duktig under sommaren. Men titta här! Måste de verkligen skrika ut hur lätta korsorden är. Det är ju en direkt hån mot oss nybörjare.
Nybörjarkryss, Sveriges lättaste korsord, superlätt…

Prinsen hittade så småningom ett koppslingsskåp och med hjälp av en ny sladd och diverse omstarter fick vi våra två kanaler och en skarp bild igen. Heja!
Här är Prinsen framför kopplingsskåpet. Kopplingsskåp gör honom alltid på gott humör.

Om ni undrar varför Prinsen ser ut som Josch Duhamel från Transformersfilmerna, så beror det på att jag äntligen har hittat ett igenkänningsprogram som klarar att matcha Prinsens utseende mot en kändis. (Samma program tycker att jag liknar både Grace Kelly och Sammy Davis Jr!) Det var alltså jag och snyggingen Josh på Gotland. Inte mig emot.

Hotellbaracken och hela området fick mig att att tänka på 40-talets sundhetsideal. Gamla bilder fladdrar förbi framför mina ögon. Jag ser manliga naturister dyka i skogssjöar. Kvinnor i baddräkter hjular. Lingflickorna kastar sina bollar. Jag tänker på alla militärer som drillats på området. Här har Sveriges ungdom danats.
Mandom, Mod och Morske män, tänker jag och utför några vriststärkande små hopp. Sedan blir jag trött och kryper ner mellan de sköna satinvävda lakanen. Lämnar man toalettdörren öppen på natten så blåser frisk, sval luft in i rummet. ”Utmärkt ventilation”, konstaterar Prinsen belåtet.

Ibland säger Prinsen så roliga saker. Meningar som jag spar i mitt hjärta och kanske ger ut i bokform så småningom. Som häromdagen när Prinsen sa;
Det är nog många som vill bli släta och fina i Havdhem.
Jag vet inte hur det är med den saken, men tydligen är det lätt att få lägenhet i Havdhem på Gotland.  Det bästa med Havdhem är att det ligger nära Hemse där det finns inte mindre än två garn- och tygaffärer!

Idag har jag skuttat runt och gnolat på Olas låt Overdrive. Fast jag sjunger 
Ooooooooo over you
när det ska vara
Ooooooooo overdrive
Jag hittar ofta på egna texter utan att tänka på det. Ibland har jag glömt den riktiga texten, eller så har jag inte förstått eftersom min engelska inte är det allra bästa.
Damen betraktade det som sin konstnärliga frihet,
Prinsen betraktade det som Altzheimers,
hörde jag Prinsen muttra i köket.

Man fyller ju inte år så ofta, kommenterade Sara. Det är sant. Det värsta är nog arv. Att göra sig av med gamla arvesaker är allra svårast. Måtte alla mina släktingar leva riktigt länge och det verkar dom göra. Varje år tror vi att Farmor (95 år) ska dö när hon får influensa eller kräksjuka. Men varje gång reser hon sig upp igen.

Det är roligt med Farmor. Hon har börjat göra saker som hon aldrig gjort förut. Sjunga t.ex. Det har hon börjat med nu när hon är 95. Och så har hon börjat pratat tyska. Det berättade personalen för pappa. “Vad säger hon då?” undrade han, men personalen kunde inte tyska. Pappa fick åka dit och lyssna.
“Du är en åsna med långa, långa öron”, sa Farmor.
“Du bist ein Esel mit langen, langen Ohren.”

Hemma igen efter en någorlunda lyckad resa till min gamla moster. Jag packade bilen full med gamla prylar jag ville bli av med och jag lyckades också ge bort en låda gamla fotografier och andra släktpapper, men sedan blev det blankt nej till en stor låda finporslin. Dock tog hon efter lite övertalning emot fem glas, en glaskaraff och ett glaskakfat (gamla släktsaker).
Själv lyckades jag avvärja en kofta med någon form av volangkrage, men nödgades tacka ja till två virkade grytlappar, en stickad mössa och ett löfte om en broderad julduk.
På vägen hem försökte jag få tag i min lillebror för att höra om han kunde tänka sig en låda finporslin, han bor ändå i närheten av gamla moster. Tyvärr svarade han inte och Myrorna hade stängt för dagen. Jag övervägde att slänga lådan i Säveån men nu står den i alla fall i hallen igen. Kanske man kan sälja porslinet på Blocket? Livet är en kamp att bli av med saker. Måtte jag aldrig få en födelsedagspresent till.

Jaha. Nu har Prinsen ställt oss i bostadskön på Gotland. Så när vi har sålt alla våra saker så flyttar vi till Gotland. Sedan gäller det bara att hitta en bra lokal där Prinsen kan ha sin studio. Jag menar där han kan utföra sin brasilianska vaxning. Jag har försökt förbereda honom på att kvinnor som söker sig till en manlig vaxare kanske förväntar sig något mer.

Jag undrar om dom över huvud taget tar in Prinsen på kursen. Jag undrar också varför inte en massa män går på sådana kurser. Eller det kanske de gör, fast jag inte vet om det. Jag undrar vem de får öva sig på. Det är så mycket man undrar.

Vi talade om livet en dag, Prinsen och jag. Vi pratade om att när man blir äldre förstår man att livet inte är oändligt. Man kanske inte hinner förverkliga alla sina drömmar. Man kanske inser att man aldrig kommer att gå den långa utbildningen till gynekolog och istället ta den betydligt kortare kursen till brasiliansk vaxare.

Första veckan efter semestern går bra. Det är roligt att träffa alla arbetskamrater och se vad som har hänt i affären. Andra veckan går betydligt sämre. Då börjar man inse att man ska stanna där ett tag. Jag blev så trött så jag skickade ett sms till Prinsen.
Vi säger upp oss och säljer alla våra saker.
Prinsen sms-ade tillbaka.
Bra idé! Vi börjar med dina.
Då blev jag lite fundersam. Är det mina Billy-hyllor med glasdörrar han tänker på? Mitt Röstrandsporslin?

Och vad ska man göra efter man har sålt alla sina saker. Åka till Indien och börja med yoga? Jag vill helst inte åka så långt bort. Inte heller vill jag segla jorden runt. Med min hy tål man inte solen så bra på sjön. Jag skulle hellre vilja sitta i en liten stuga på landet, och då är det ju väldigt opraktiskt om man säljer alla möbler och porslin.
Så var vi tillbaka på ruta ett.

Aftonbladet har en fruktansvärt tragisk artikel om en 12-åring som av misstag sköt ihjäl sin farmor när hon skulle sitta barnvakt. Hon blev bara 65 år.
Samtidigt som man läser artikeln ser man en liten film där en tuff cowboy skjuter ett skott och sedan blåser på pistolen.

Filmen avslutas med texten Vågar du?
Vaddå? Skjuta farmor?

Igår när jag kom hem från jobbet hade jag en liten orgie. Jag gick till affären och köpte färdiglagad mat, Coca Cola, ostbågar, jordgubbar och choklad. Det är inte bra i längden, men vilken energi jag fick! Jag sprang upp och nerför Prinsens trappor och städade och tvättade. Nyttig kan jag vara i morgon, tänkte jag. Och förresten läste jag gamla tidningar på Visbys museum. Det här t.ex.

“Ack om jag hade hennes fylliga charm…” 

Just det. Jag har både pengar och nära till en liten mataffär. Nu finns det ingen ursäkt längre.

I Vetlanda såg vi den här affären:

Det är där vi har varit på semester, på Gottland.
Och idag såg jag den här skylten på en affär:

Det var dit vi återvände efter semestern, till Gotteborg.
Undra på att jag får så många hål i tänderna!